250 4. SAMMANFATTNING En undersökning av biskopstillsättningen i Sverige under äldre medeltid kan aldrig bli fullständig. Vissa drag och huvudpunkter kommer i förgrunden och andra i skymundan, utan att fördenskull detta behöver vara i full överensstämmelse med de verkliga förhcållandena. Medvetet eller omedvetet styrs undersökningen av en mängd faktorer, bl.a. av den tidigare forskningens resultat och tankegångar. Men det måste i första hand bli det tillgängliga källmaterialet, som bestämmer uppläggning och innehåll. De aktuella källorna är notiser i berättande källor, som emellertid i regel är mycket summariska. Också i diplomen nämns biskopstillsättningar, men då genomgående med konventionell —och därmed i praktiken intetsägande —terminologi. Den viktigaste källan för vår kunskap om hur biskopen tillsattes i den tidiga medeltidens Sverige är och förblir flocken R 2 i Vgl I och II, sedd och tolkad mot bakgrund av det övriga material, somstår till förfogande. I flocken ifråga skildras biskopstillsättningen relativt utförligt, ungefär på samma sätt som kungatillsättningen. Det är möjligt att på flera punkter uppnå ganska bestämda resultat kring de olika moment inombiskopstillsättningsproceduren som förekommer, både när det gäller deras rent ceremoniella utformning och deras rättsliga innebörd. Ser man till det samlade källmaterialet har biskopstillsättningen inte varit en enhetlig företeelse. De kyrkliga krönikorna betonar, att biskoparna i äldsta tid utan vidare utifrån ordinerades av metropoliten och av denne sändes till sitt biskopsdöme. Till detta är att säga, att dessa källor torde vara ganska ensidiga. Som man i en del fall kan belägga torde i viss utsträckning ett samspel ha förelegat mellan de inhemska och de kyrkliga myndigheterna.* Många källor låter förstå, att kungen i Norden åtminstone tidvis haft ett betydande inflytande över biskopstillsättningarna. Att från detta dra direkta paralleller med den kontinentala praxis, som resulterade i investiturstriden, torde dock vara mycket riskabelt. Men med all säkerhet har det på många håll varit så, att kungens inflytande har varit stort, även om det kan antas ha varierat från rike till rike — och från landskap till landskap. Mycket talar för att det kungliga inflytandet sammanhänger med hans ställning sombiskopskyrkans grundare och patronus och alltså går tillbaka till bl.a. privat- och patroOvan II 2 a, b, c Sigtunakyrkan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=