249 kopsinvestitur som är nyansatsen, inte främst aktens innebörd och utformning. i;{ b Både för kungens och biskopens del, liksom i andra fall, kan alltså en likartad utveckling iakttas. Det inhemska tagandet, tingsdomen och lekmannainvestituren fick successivt ge vika för de nya kyrkorättsliga inflytelserna, konkretiserade i det kanoniska valet och i den kyrkliga vigningen. Detta framgår tydligt av nedanstående källsammanställning: (I: Den äldre rättsordningen. II: Kyrkorättslig nyansats.) KUNGEN. Taga respektive välja. I. ”jaa skulu pry folkland fyrstu kunung taket: . . .” (UL Kg 1. Cf VgL I R 1.) II. ”Nu xr til kununx rikit i suerike kunungxr veeliande ok ey xruande . . .” (MEL Kg 4.»^) Döma respektive kröna. I. ”ber aghu han til krunu. ok kununx dömis skilja; . . . [ja Jcr han dömbdécr til upsxlx ö^x . . .” (UL Kg 1. Cf Flateyarbok 1 s 239 mfl.) IL ”pa a han aff xrki biskupi. ok lybiskupum. til krunu ivighiees . . . jaa aghxr han upsalx ö^x . . .”(ULKg3.) BISKOPEN. Taga respektive välja. 1. ”En biscup skal taka . . .” (VgL I R2.) IL ”. . . wäldo han ok wigdho (biskopen) til valda.” (Codex Bildstenianus 575'^ ^) med motsvarande i andra källor.) Lekmannainvestitur respektive vigning.^'^ ”ba skal konongecr hanum staf i hand seeliec ... i kirkiu lej)a:. ok i biskups stol seettuv. ba xr fulkomen til walds —vten uixlt.” (VgL IR2.) IL ”. . . oc her er uigÖr til starfs. oc stols.” (EidstL I, 31.) ”. . . wäldo han ok wigdho til valda.” (Codex Bildstenianus.) I. b Cf HellströmSTK 1967 s 241 ff. Se även Olivecrona 1942 s 35 ff. Se källredovisningen hos Söderwall 2: 2 s 902. Orden vigning (vigsel) och kröning är parallella. Precis som kungen vigdes (kröntes) till sitt ämbete, kunde biskopen krönas (vigas) till sitt. Ett exempel på detta frän 1500-talet finns hos G Carlsson 1915 s 83. Vår distinktion mellan vigning, (brud-) vigsel och kröning är sekundär.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=