246 närvaro av kungen och prästerskapet, kan mycket väl gå in i det äldre kyrkorättsliga clerus 6-pop«/«s-systemet, även omaktuella kyrkorättsliga källor har en lång rad detaljbestämmelser, bl.a. om vilka andliga som hade rätt att delta. Den stora konfliktsituationen uppstod i och med centralmaktens krav på feodalrättslig överhet och därmed tillsättningsrätt över biskoparna och mot detta den kyrkliga libertas ecc/esi^e-rörelsen. Det är mot bakgrund av dessa motsättningar vi har att se kyrkans strävanden under 1000- och 1100-talet att helt ta hand om biskopsvalet. Så småningom utkristalliserades domkapitelsinstitutionen som den enda kyrkorättsligt giltiga valkorporationen. Via beslut om biskopstillsättningen främst i Wormskonkordatet och Laterankonciliet 1139 blev det kanoniska kapitelsvalet allmänt accepterat omkring 1200 i Västerlandet. Tillsättningen i sin helhet bestod av olika akter, nominatio, electio, confirmation, consecratio och intronatio. Kapitelsvalet, electio, skulle följa speciella regler med hänsyn till sin karaktär av val per scrutinum, coynpromissurn eller Spiritum Sanctum.*^ ^ VgL I R 2 och det äldre nordiska biskopstillsättningsförfarandet är alltså inte i och för sig okanoniskt. Däremot är det stridande mot den kanoniska rätten i den tid och den situation det står insatt. Det är teoretiskt tänkbart, att bestämmelsen i VgL I vid sin tillkomst återgav en ordning, som kunde sanktioneras av kyrkan, men som stod i strid med den kanoniska rätten vid tiden för lagens uppteckn de. I 1200-talets Sverige var alltså bestämmelsen inte i överensstämmelse med kanonisk rätt —lika lite som de biskopstillsättningar påven angriper i olika diplom. Det var i första hand den inomkyrkliga rättsutvecklingen som medförde motsatsställningarna gentemot den äldre nordiska biskopstillsättningen, och väl inte i första hand en absolut given motsatsställning mellan kyrklig och profan rätt. Detsamma gäller exempelvis kungavalet, där den kanoniskrättsliga utvecklingen på motsvarande sätt fick ligga till grund för nyansatserna. Den gamla nordiska biskopstillsättningen blev från åtminstone 1200-talet föremål för kritisk uppmärksamhet från kyrkoorganisationens sida och betraktades som stridande mot kanonisk rätt. Från slutet av 1200-talet kan man konstatera, att det kanoniska valet i de rela- (i c ® b Se c. 42, X. de elect. 1,6 m fl. Till ovanstående Lundqvist s 160 ff, Koch 1936 2 s 30 f, Kjöllerström 1952 s 9 ff, Feine 1950 s 314 f, Plöchl 2 s 190 ff m fl. Cf ovan 2 b sammanfattningen. Se även ovan 1 b. Givetvis är det tänkbart, kanske också troligt, att det förutom tingsval av clerus & populus i Sverige under tidig medeltid förekombiskopstillsättningar utan andliga, e seculo. Cf ovan 1 b. * Cf ovan, fr a b domsakten och nedan fr a V 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=