8 form av tingsbeslut, som lagts till varandra. En bestämmelses ålder sammanhänger i regel inte med den aktuella lagens upptecknande eller eventuella revision. Ibland kan man emellertid utgå ifrån, att äldre bestämmelser ändrats eller kompletterats vid bestämda tidpunkter. I många fall kan man genom att ställa olika bestämmelser i samma lag, eller liknande bestämmelser i olika lagar, mot varandra få fram en relativ kronologi, så att man —ibland med stor bestämdhet —kan avgöra att det ena stoffet är ett äldre skikt än det andra. Frågan om lagmaterialets ålder är en fråga omdess skiktning. Stoff har lagts till stoff, bestämmelse till bestämmelse, tingsbeslut till tingsbeslut, genom århundraden. Även om exempelvis VgL I kan antas ha upptecknats 70—80 år före UL finns det i UL stoff, som kan vara hundratals år äldre än det yngsta materialet i VgL I —lagböckernas formella ålder är av sekundär betydelse. Det viktiga är att få fram metoder och principer för att spåra de olika lagbestämmelsernas relativa eller ibland absoluta ålder. I vissa fall kan bestämda slutsatser dras, ibland är det ytterst vanskligt att sia i någon riktning. Hjälp kan man genom omnämnandet av historiska personer, genom jämförelser med kanoniskrättsliga bestämmelser och kyrkliga diplom, genom nya tillskott till den äldre rätten som t.ex. ifråga om edsöreslagstiftningen m. m. Ännu svårare är kanske problemet med lagtextens ställning och funktion. De nordiskamedeltidslagarna är delvis i viss meningdeskrlptiva: Uppteckningar av rådande förhållanden och rättsbruk. I den mån de är av normativ karaktär, t.ex. lagbestämmelser som tillkommit under kanoniskrättslig påverkan, är det omöjligt att utan vidare avgöra, om och i vilken utsträckning bestämmelserna har efterlevts i praktiken. Dessutom finns möjligheten, att en lagflock förlorat sin aktualitet långt efter lagens nedtecknande men ändå fått stå kvar. Frågan om bestämmelsernas efterlevnad och verklighetsanknytning är mycket omfattande och man kan inte lämna någon generell lösning. Hela detta problemmåste behandlas från fall till fall. Samtidigt som man med detta kan peka på svårigheterna att dra vittgående slutsatser av en lagtext, är det väsentligt att ha klart för sig, att man i lagarna på många punkter kan spåra en bestämd utveckllngsgång genomatt göra jämförelser mellan olika lagar, utan att man därför i alla sammanhang måste dra upp frågan om de aktuella bestämmelsernas faktiska tillämpning i praktiken. Att t.ex. biskopens eget rättsforum erkänns i svenska landskapslagar är i och för sig ett intressant belägg på den kanoniska rättens successiva inträngande, även om man därmed inte vet, att detta rättsforum verkligen i praktiken fungerade ens vid tidpunkten för lagens upptecknande. Ibland få
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=