240 Efter själva investituren följde i princip ledandet till högsätet. Av materialet framgår, att det norska kungaämnet satt nedanför tronstolen, medan själva domsceremonielet genomgicks, och att han därefter lyftes upp i högsätet/’' I detta fall förekom inget ledande. Det räckte med lyftandet, eftersom den blivande kungen satt omedelbart intill högsätet. Hos Snorre finns emellertid belägg för, att ledandet kunde förekomma i samband med kungens tillsättning: Kung Sigurd tog det nya kungaämnet i hand och ledde honom upp i högsätet.■’- Motsvarande ledande kan beläggas för jarlen.^-^ När det gäller jarlen finns ledandet —i motsats till kungaledandet —också med i Hirdskraa och kommer där efter givande av jarls namn men före svärdsöverlämnandet.’’'* På samma sätt leddes väl husbonden till husets högsäte i samband med arvsskifte. Klara belägg finns för att bruden vid giftermålet leddes i brudsätet, helt analogt med jarlen och kungen.^'’ Också ättledandet, då en person upptogs i ättesamfundet,'’” bör beaktas i detta sammanhang. På samma sätt skulle nu biskopen enligt VgL I ledas till sin stol i kyrkan. En källsammanställning kring de analoga fallen av detta ledande skulle därför få följandeutseende: Hkr 3: ”{lå tok Sigurfir konungr i hgnd hertoganum ok leiddi hann upp i håsxti.” Hirdskraa 16: ”f)a skal han taka i hond honum oc sxtia han i hasxti . . .” Hkr 3: ”Sifian leidde konungr jarl til håsxtis metS sér.” husfrun: Medeltida rim: ”. . . satte de den unga brud oppå den brudebänk. Före gick riddare och svenner . . .” biskopen: VgL : ”sijjan skal han i kirkiu lej^x. ok i biskups stol sxtticc.” Biskupa sögur: . . leiddi . . . herra electum til sa:tis . . .” kungen: JARLEN: Nedan not 59. Hkr 3 s 247: ”[j.i tok Sigurfir konungr i h9nd hertoganum (= kungaämnet) ok leiddi hann up i häsxti.” Vissa hskr har i stället jarli. Hkr 3 s 38: ”Si?ian (efter investituren) leiddi konungr jarl til hasa:tis meS sér.” Hirdskraa 16: Vid investituren ”. . . skal han (= kungen) taka i hond honumoc saetia han i hasccti . . .” (Bredvid det kungliga högsätet). SdmL G 3: ”|)a seal kuna i bruj)a sa:ti ganga med orlofwe skyl{)asta manna ha:nna:r.” Ur en svensk fornsång, återgiven av L. Carlsson: ”. . . satte de den unga brud oppå den brudebänk. Före gick riddare och svenner . . .” Cf Hirdskraa 5 om kungen. Om brudledandet, se L Carlsson 1965 s 97 ff, 103 ff, 131 ff. Se även Hafström 1943 s 139 f. Familjerätten s 14 ff. Cf sänglcdandet. ■’’* Se t ex GltL I, 58. Hafström 1957 s 1 ff. Cf ovan med not 18. Cf ovan 2 b med not 18—19.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=