239 Som tidigare berörts försiggick på landstinget en edsutväxling i samband med kungadömen. Tinget svor kungen tro och lydnad och kungen lovade att hålla friden och rätten vid makt och att vårda sig om allmogen, bönderna.■*' I norskt material, främst Hirdskraa, finns många exempel på eder av detta slag, i Hirdskraa med tydliga länsrättsliga inslag.Investitureder finns även i svenska källor. I Biskupa sögur finns en rytmisk och allittererad strof, som avser biskopen och som i viss utsträckning motsvarar ederna vid ämbetstillsättningar. Den utgör en omskrivning av ett avsnitt ur Titusbrevet, med tillägg. Det är tänkbart att denna strof har använts vid biskopstillsättningar, vilket dock inte går att bevisa. Tanken styrks av det sammanhang i sagan, där versen placerats in, i samband med biskopens vigning. Antagandet om en användning av strofen vid biskopstillsättningen är av hypotetisk karaktär, men utgör en förklaring till dess existens. Har den använts i detta sammanhang är det fråga om en parallell till edsavläggelserna.'^’* Särskilt intressant är raden ”åstsamr viÖ al[)y(Su”, kärleksfull moi allmogen. Detta uttryck saknas i den bibliska förlagan, men har direkta paralleller i de kungliga trohetsederna till tingsmenigheten, där allmogen tillförsäkras kunglig hjälp och omvårdnad.■’’** Ovan med not 9. Till problematiken kring ederna, se Holmgren Gamla Upsala s 29 ff. Kungaed: Hirdskraa 6, Trondheims stadslag 13 m fl. Beträffande den viktiga kröningseden 1164 se Holtzmann s 349 ff, fr a s 3.31 ff. Jarlens (hertigens) ed: Hirdskraa 10, Trondheims stadslag 17 m fl. '•* Byskupa sögur 1 s .3.3. Formellt beskriver strofen hurdan en god biskop skall vara: ”Byskup h.vfir at sé . . . lastvarr ok l.vrfir vel, dramblauss ok drykkjumaiSr litill, örr ok oägjarn, skyrr ok skapgoiSr, goiägjarn ok gestrisinn, réttlätr ok r.äiävandr, hreinlifr ok hagräiär, tryggr ok trufastr, mildr ok mäldjarfr, ästsamr vi(S alpytSu, en avitsamr viiS orxkna.” Ovan med not 9. De medeltida formulär för biskopsed som påträffats — se t ex Diarium Strengnense, Lundqvist s 232 —är av helt annan typ. Cf Nyman 1963.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=