233 tillsättningen av VgL I uppfattas som en direkt motsvarighet till tagande av kung.’ Man kan ur tidiga nordiska medeltidskällor få fram följande sammanställning av tagande av kung, jarl, lagman, domare, präst och biskop. kungen:*^ Hirdskraa 5: ”. . . skall til konongs taka . . .” 7.■ ”{jaskulu . . .kunungtakse . . .” Hkr 1: ”[iåtoku [leir til jarls . . .” HL R 1: ”Nuskulu laghmxn takas . . .” UL R 1: ”Nv skulu domxrx takars . . .” ÖgL Kk 4: ”f)a skal prxst til kirkiu taka . . .” VgLl R 2: ”En biscup skal taka . . .” jarlen: lagmannen: domaren: prästen: biskopen: Kungaämnet dömdes till kung efter tagandet. I historisk tid försiggick tagandet vid Mora i Uppland, dömandet vid de olika landstingen. Det var svearnas privilegium att få taga kung, men domsakten förbehöll sig de skilda landen. Först sedan kungen av respektive lagman blivit dömd, var han kung över just detta land, inom landskapsförbundet. Dömandet vid landstingen nödvändiggjorde hans eriksgata från land till land. Så småningom centraliserades dömandet på de olika landstingen till en gemensam domsakt i samband med tagandet, i Uppland. Till denna ceremoni fick då i stället lagmännen med representanter för landet infinna sig och delta i akten på sina respektive landstings vägnar. Kungadömandet utgjordes egentligen av en performativ domsformel, som indirekt finns bevarad i UL. Kungen dömdes till sitt rike och sin förvaltningsegendom, Upsala öd. Han erhöll sina ämbetsinsignier och konungs namn. Kungen och tingsmenigheten utväxlade eder, varav kungaeden finns bevarad i senare lagar —men också indirekt i Erikskrönikan,*' på liknande sätt som i domsformeln i UL. ' Hellström STK 1967 s 235 f. Jfr Rosén 1939 s 379. Rosen skiljer inte uttrycket taga från det kanonisk.i valet, clectio, vilket åtminstone principiellt bör göras. Ovan 2 b med not 29. Ovan not 1. ® Varje moment under domsakten bar tydligen haft sin motsvarighet inom den kungliga eden, vilket framgår av följande sammanställning: MEL Kg 5 (Edsformu- Ek 4458 // (Eden, indirekt) (Han lovar att . . .) ” . . . med alla landa vilia ok lagha . . . skal UL Kg 1 (Domen) lär) (Jag dömer dig till . . .) . . landum rapa:. ok riki styra', lagh at (Han lovar att . . .) (5: 2, 3) ” . . . alla ratuiso ok sannind
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=