226 vis redan de diplom, som talar om biskopstillsättning genom clems & populusJ' I en intressant skrivelse så sent som 1250 klagar påven som en följd av Wilhelms av Sabina besök i Sverige över kungliga övergrepp mot biskopsstolarnas förvaltningsmassa/’ Han förebrår också kungen och hans stormän att biskopstillsättningarna är beroende av deras myndighet och äger rumtill skriken från en larmande folkmassa." Detta står enligt påven i strid med de kanoniska statuten", som genomgående för Sveriges del komatt aktualiseras genom den påvlige legatens besök. Vid mitten av 1200-talet har enligt diplomet biskopstillsättningarna en kunglig och aristokratisk karaktär, även om tingsmenigheten finns omnämnd. Även om uttrycket Rex & Baroni är en standardkliché från det påvliga kansliet, verkar det högst sannolikt, att den reella makten vid denna tid verkligen åvilade kungen och hans stormän. Det är emellertid tydligt, att den omnämnda larmande tingsmenigheten —sominte på samma sätt är en standardfras —inte kunde förbigås vid tillsättningen, utan att det kungligt-aristokratiska tillsättningsakten förrättades på tinget. Samma procedur är det som beskrivs i VgL I. Skillnaden är att västgötalagen mycket kraftigt poängterar, att det är just tinget, alla landsmän, som har de reella befogenheterna. Ett annat intressant brev är från 1220. Det riktar sig mot kungen och de världsliga stormännen, som på liknande sätt åsidosätter biskopens rätt. Brevet antas ha samband med biskop Bengt d.y.:s av Skara Rombesök, eftersom det ingår i en större grupp av brev, strax efter Lateransynoden, som samtliga syftar till att få de svenska myndigheterna mera hörsamma för den kanoniska rätten. Det har sedan gammalt antagits, att denne biskop Bengt varit en ivrig förkämpe för den kanoniska rättens tillämpning i den svenska kyrkoprovinsen.^ I ungefär samma ordalag som senare i brevet 1250 anklagar påven den svenske kungen och hans stormän för att ha förgripit sig pä biskopens rätt — ”ius Episeopale sibi damnabiliter vsurpantes”. Här framgår, att kapitlet hindrats gå till biskopsval i kanonisk ordning — vilket kapitel det nu är som åsyftas. I stället låter kungen och stor7 b Ovan 1 b med not 9. ® Cf ovan III 3 d med not 6 ff. ” DS 382: . . ut Cathedralibus ecclesijs ipsius Regni non preficerentur aliqui nisi quos in eis institui uel destitui potius per secularis potestatis potentiam Regis silicet et Baronum, nec non et ad clamorem tumultuantis Populi Regni predicti contra sacrorum statuta canonum . . ’ b Cf ovan III 2 e med not 16 b. Ill 5 c. DS 186. Till detta Ambrosiani KÄ 1902 s 61 f, K B Westman 1915 s 270 f. Beckman Ur vår äldsta bok s. 66.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=