220 investituren, att den som är den förnämste, vare sig lärd eller lekman, skall lägga konungs namn på kungsämnetd" Det behöver alltså inte ligga några djupare rättsliga aspekter bakom frågan om vem, som rent tekniskt leder investiturakten. Att observera är emellertid, att biskopstillsättningen lika lite som kungatillsättningen enligt VgL I är Västergötlands helt privata angelägenhet. Kungens närvaro och funktion är ett utslag av den begynnande riksenheten inom landskapsförbundet. När biskopen tilldelats sina ämbetsinsignier skall han ledas in i kyrkan. Den akt, som inleds med detta ledande, har ibland uppfattats som den kyrkliga vigningen. I själva verket är det frågan om den intronisationsakt inom ramen för landets biskopstillsättning, då biskopen leds framtill och placeras i sin ämbetsstol, på samma sätt som kung, jarl, husbonde och husfru. Det är helt naturligt, att biskopens stol är placerad i biskopskyrkan — och därför måste han ledas dit från tinget. Ordet han i bestämmelsen kan vara såväl subjekt ( =kungen) som objekt ( =biskopen). I det senare fallet är subjektet underförstått, men är i så fall ändå kungen. Lep^e är akt. inf.'*^ Det är alltså med all sannolikhet kungen, som skall leda biskopen från tinget till kyrkan och sätta honomi stolen. Enligt källuppgifter, som avser andra former av ämbetstillsättningar, där motsvarande akter förekommer, skall den som förs till sin ämbetsstol ledas i hand.^^ Analogislutsatsen att biskopen av kungen leddes i hand framtill sin stol ligger därför mycket nära. I biskops stol sätta . . . Biskopens stol var den tronstol, det högsäte, där han sattes vid investiturakten. Detta säte var det mest konkreta uttrycket för hans värdighet. Samtidigt betecknade stolen tillsammans med staven den samlade förvaltningsegendom han disponerade över, från det ögonblick han sattes i stolen. Att sitta at stole var detsamma som att vara biskop, koma til stols innebar att bli biskop.-*’ Enligt engelska källor var idealet, att biskopen snart sagt levde och dog i sin stol, cathedra eller thronns.-^ I de engelska biskopskyrkorna stod biskopens stol bredvid eller ofta bakom altaret.-- Liksom kungen hade biskopen ett högsäte där han för tillfället utövade sin tjänst. Biskop Magnus Einarsson på Island skall ha överraskats av eld under '' Hirdskraa 5 NGL 2 s 396. Hellströms 241 f. De språkliga uppgifterna har lämnats av G Holm. Hkr 3 s 38, 247, Hirdskraa 16. Cf Hellströms 241 och nedan IV3 b. -® Ovan III 4 b. Även Nottarp s 191 ff, 213 f. Cf bild 4 och Wisloff s 179. Earle s 249 ff, Barlows 164. Cf beläggen i not 25. -- Deanesly 139. Se även William of Malmesbury 2 s 194 och bild 4 s 178.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=