219 Ur deras egen krets skulle den nye biskopen liksom den nye lagmannen tas. Bonde innebär i lagen en rättsligt myndig och samtidigt jordägande man —i övrigt saknas i stort sett våra sentida sociala aspekter på ordet. Det utgör här ingen motsats till landskapsaristokratin, utan landskapets stormän var i utpräglad grad bönder. Bondeson avser en rättsligt myndig jordägande västgöte, tillhörig landets rätts- och fridsområde och med rätt att delta i landstingssammankomsterna. Det är inte heller fråga omnågon demokrati i senare mening. Symptomatiskt nog gäller samma krav på bondeätt också lagmannen.'” Kungen skall biskopen staf i hand sx-lia- ok gidlfingrini. Staven och ringen var sedan gammalt biskopens ämbetsinsignier." De överlämnades vid domen på tinget, på samma sätt som vid t. ex. kungatillsättningen. Staven åsyftar tillsammans med stolen i överförd bemärkelse biskopens förvaltningsegendom, staf oc stol, motsvarande den kungliga kronand- Uttrycket i hand sadLe sammanhänger med flockens karalttär av en rytmisk allittererad formel,''* där orden / stol SiVttia’ längre ned medför, att s.cttuv inte kan upprepas två gånger, även om detta ord förekommer i två hskr av VgL I, A och I andra sammanhang lyder uttrycket i hand ScCttue, och förekommer i flera fall i källmaterialet I samband med investitur och överlämnande av insignier vid ämbetstillsättningar.'’’ Som framgår av flocken, är det kungen, som överlämnar ämbetsinsignierna, vilket givetvis ibland tolkats i feodal riktning."’ En kanske enklare och mera till hands liggande förklaring är, att kungens funktion sammanhänger med den betydelse som tillmättes hans person och kanske också är resultatet av en kompromiss mellan landsting och centralmakt. Vid kungatillsättningen i Sverige var det lagmannen som uppträdde på samma sätt, som kungen vid biskopstillsättningen enligt VgLl. I norska Hirdskraa fastslås beträffande kungaVgL I R 3: ”Bond,T sun skal lagma|)er v.vr.v. |)y skulu allir bonder ualda; . . Cf JylL 1:13: ”Of bondesun for siin kuna: . . .” " Ovan Ill 4 b. Se även nedan 3 a med not 30. Cf ovan 111 4 b. Beträffande ringens och stavens betydelse, se t ex Schramm 1939 1 s 204 ff, 210 ff. Cf Biskupa sögur 1 s 276 f och DS 186, nedan 3 b. Nedan 3 b. SGL 1 s 37 not 17. HellströmSTK 1967 s 241 med not 23. För lagmannen HL R 1 — tingsdomarna UL R 1 —, prästen UL Kk 5 m fl, jarlen Hirdskraa 16, kungen (och hövdingarna) inl till JylL hskr D, E, H, R — här används ordet saldc, samma som i VgL I R 2 — m fl. Cf MStL G 5. HellströmSTK 1967 s 240 f. Ovan III 3 d, c.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=