217 Sombeteckning för landstinget i flocken ombiskopstillsättning förekommer det talande alla landsmän, när det gäller lagmansflocken alla bönder. Liknande termer — alla män, varje bonde, alla skåningar, bönderna, alla svear osv. —förekommer i många nordiska källor och avser landet som helhet, representerat av de till landstinget församlade männen (bönderna). Ifråga om biskopstillsättningen ligger, liksom när det gäller dömande till kung, tonvikten på västgötarnas eget organ, landstinget. Kunge.i skall visserligen fråga alla landsmän vem de vill ha, men lagens mening torde vara otvetydig: Det är tingsmenigheten och inte kungen, som skall ha det egentliga avgörandet i sin hand. En anteckning i hskr B 59 angående tillsättning av nämndeman på häradsting kan tjäna som jämförelsematerial: Ingen tjänsteman får vara nämndeman utan med böndernas och häradshövdingens medgivande.'’’ Flockens inledning, en biscup skal taka, för tanken direkt till kungatdlsättningen. Kungen togs först till kung och dömdes sedan till sitt kungadöme vid en investiturakt på tinget. Tagandet skedde i historisk tid vid Mora sten i Uppland. Kungsämnet togs av tingsmenigheten och placerades på stenen. Domen följde troligen efter edsutväxlingen och var en av lagmannen uttalad allittererad formel, som ursprungligen användes på alla de olika landstingen i landskapsförbundet, kungariket. I samband härmed ägde en investiturakt rum, varvid kungen erhöll konungs namn, kronan och troligen stav och svärd. I samband härmed placerades han också i sitt högsäte, konungs stol.*’ Det är i stora drag samma skeende, som återfinns i VgL I R 2 beträffande biskopen. Först skildras proceduren på tinget, där biskopen tas av tingsmenigheten och genomgår sin investiturakt. Därefter leds han från tinget in i biskopskyrkan och placeras i biskops stol. Denna parallellitet understryks av en marginalanteckning i hskr, sannolikt av den s.k. Vidhemsprästen. överst på det blad, där de tre flockarna står, har skrivits: ”Hxr sigharr aff horo konogh ok biskup skal takx.” 4 c ' Se förutom VgL 1 R 1—3 även M 14:3 med not 93 i SLL 5, VgL IV 15: 10, HL M 6, mång.i ställen i GL — se SLL 4 s 246 med not 12 —, GS 5, inl till tdl SkKk, BgtL 1, 17, 11, 26, 111, 23, GltL I, 10, FrtL I, 4, II, 7, Sverre 13 m fl. Enligt Biskupa .sögur 2 s 26 blev biskopen vigd på alla landsmännens bön. •' Beckman Ur vår äldsta bok s 87. Gf VgL I R 3. '* Till detta UL Kg 1. SdmL .^dd 1: 1, 2, 4, 6, VgL 1 R 1 m fl. Holmgren Gamla Uppsala s 11 ff, 35 ff, Olivecrona 1942 s 11 ff, 27 ff, 1943 s 809 ff och 1947, Rosén 1962 s 128, Hafström 1964 s 45 f. Om staven även L Garlsson Rig 1951 s 3 f. Se även Snorre Hkr 3 s 396 med komm hos Taranger 1934—36 s 288 ff, Schramm 1939 1 s 58 ff, 204 ff, 210 ff. Om kronan vid kungatillsåttningen Thordeman 1952 s 305 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=