216 När det gäller VgL I R 1—3 betyder detta, att det kan vara fråga om ett normativt lagbud, som genom den aktuella samhällspolitiska utvecklingen blev en del av Västergötlands lag. Det är också möjligt att det är fråga om en återgiven rättspraxis, som kan vara av mycket gammalt ursprung. Ingenting hindrar, att flockarna återspeglar en ordning, som redan förlorat sin aktualitet vid lagens uppteckning. En tredje möjlighet är, att den rättsuppfattning, som återfinns i de tre flockarna, kan vara gammal västgötarätt. Denna har sedan i samband med politiska motsättningar av det slag Lönnroth avser, fått förnyad aktualitet och förts fram gentemot nya inflytelser, kanske i förändrad form. Frågetecknen och därmed möjligheterna är många. Slutsatserna får bedömas därefter. Men det är ett faktum, att de tre flockarna utgjorde en enhet vid uppteckningen av västgötarätten under 1200-talet. Sedan är utrymmet fritt för tolkningar. Det kan alltså vara fråga om återgiven rättspraxis — eller av ett samhällspolitiskt program från 1200-talet. Det ena behöver inte utesluta det andra. b) Detaljgenomgångav bestämmelsen i VgL I R2 VgL 1 R 2: En biscup skal taka. jya skal konongcvr alla landa (allandcvy at spyria: huarn />er udiat hava han skal honha’ svn vatrat. pa skal konongatr hanumstaf i hand Sivliat (satuv) ok gnllfingrini sipan skal han i kirkiu lepa;. ok i biskups stol sa;ttuv. pa xr (han) fulkomen til tvapd)s* vten uixlt. Det har betonats av många forskare, att det är västgötarnas rättigheter som här förs fram. Såväl i flocken om biskopstillsättning som i flockarna om kunga- och lagmanstillsättning är det västgötatingets befogenheter somåterges. Landstinget går i äldre nordiska källor under olika benämningar. I flocken om kungatillsättning i VgL I används aldragöta Jnngs, och alla götar är benämningen på de till ting församlade männen. Kungen skall lova att vara trogen mot alla götar och att inte bryta rätt lag i landi varu, västgötarätten. Flocken skildrar hur västgötatinget självt sätter in sin kung i kungavärdigheten. När det gäller denna flock råder ingen som helst tvekan om att den representerar Västergötlands rättsliga ställning som land och lagsaga och bekräftar landstingets befogenheter att svara för två av landets viktigaste angelägenheter, att döma kung och att tillämpa egen lag. ^ a SLL 5 s 121 not 12. b Olivecrona 1942 s 35 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=