215 2. BISKOPSTILLSATTNING ENLIGT VGL I a) Flocken i Rättlösabalken Den cnda bevarade lämningen i svenskt material av betydelse från äldre medeltid angående biskopstillsättning är bestämmelsen i VgL I och II R 2. Till denna kan sedan läggas några kyrkliga diplom. Man har sedan gammalt observerat, att flockarna R 1—3 i VgLl om kunga-, biskops- och lagmanstillsättning hör nära samman, samtidigt som de är av helt annan karaktär än det övriga innehållet i Rättlösabalken. De tre flockarna utgör en enhet, som sakligt inte hör hemma i denna balk.' Det är värt att observera, att flocken om biskopstillsättning inte står i kyrkobalken utan inskjuten mellan flockarna om kunga- och lagmanstillsättning. Släktskapen med tillsättningsproceduren för kung och lagman har utgjort en mera betydelsefull faktor när det gäller flockens placering i lagen än dess kyrkliga innehåll.- Både sakligt och terminologiskt är sambandet mellan de tre flockarna R 1—3 slående. Detta gäller även relationerna mellan dessa bestämmelser och kunga-, biskops- och lagmanslängderna i hskr B 59 b, vilket framgår av den fortsatta framståIlningen. De tre flockarna i Rättlösabalken hör intimt samman och kan inte utan vidare lösgöras från varandra. Frågan omderas ålder är omdiskuterad. De har både uppfattats som relativt gamla och som senare tillskott till västgötarnas lag. E. Lönnroth ser flock 1 om kungatillsättningen som ett nedslag av den landskapspartikularism, som skall ha varit betecknande för ”de äkta folkungarnas program”. Denna tolkning, som förefaller vara mycket osäker, skulle enligt Lönnroth datera bestämmelsen till lagman Eskils tid, tidigt 1200-tal. Detta hindrar inte, omden återger betydligt äldre praxis." Frågan om flockarnas ålder är emellertid beroende av så många för oss okända faktorer, att den inte säkert kan besvaras. Vi vet, att de finns med i den äldsta bevarade rättsuppteckningen — Vår äldsta bok —av VgL I, sombrukar dateras till omkring 1280. En lagbestämmelse som VgL I R 2 är i princip en normativ källa. I många fall utgör emellertid den nordiska rätten från äldre tid uppteckningar av rådande praxis. Den är då deskriptiv, samtidigt som uppteckningarna är av normativ karaktär. ' Se Hafströni 1961 s 141 ff. Se även SLL 5 s 114 ff. - Cf ovan III 2 e, ned.in VI 4 b. •’ Lönnroth 1964 s 13 ff, fr .t 17 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=