213 som dock återger äldre traditioner kring de isländska biskoparna, lämnar också uppgifter somkan vara av intresse. I diplomen talas likaså om biskopstillsättningar. Ofta rör det sig om stereotypa fraser och vändningar i överensstämmelse med den gängse terminologin i kanslikällor av detta slag.'* Den enda bevarade rättskällan i svenskt material är flocken i VgLl. Denna måste därför under jämförelse med de berättande källorna och diplomen tilldra sig det största intresset. En stor del av denna punktundersökning kommer att ägnas denna tillsättningsbestämmelse. Med VgL I som utgångspunkt kommer sedan övrigt källmaterial att behandlas. b) Forskningsläget En mängd litteratur har tillkommit kring frågan om biskopstillsättningarna i Sverige under kristendomens äldsta tid, ofta just mot bakgrund av flocken i VgLl. Det är inom ramen för denna undersökning inte möjligt att referera alla de förslag och teorier, som kretsar kring bestämmelsen ifråga och detaljtolkningen av denna. Bara vissa huvudlinjer kommer att i det följande kommenteras. Det är naturligt att försöka se biskopstillsättningen i Sverige i ljuset av de kanoniskrättsliga bestämmelserna i frågan. Dessa har också mycket utförligt behandlats inom forskningen. Det allra äldsta tillsättningsförfarandet är för Sveriges del den kyrkliga metropolitens ordination av biskopar under missionstiden." Nästa steg har ibland uppfattats somett nordiskt tillämpande av den gamla kyrkliga ordningen med val av clcrus & popnlns, prästerskap och folk. Clerus & popnlns som valkorporation har ibland för Norden tolkats som landstinget, där präster och allmoge var församlade. Därefter skall valet ha stadfästs av den kyrkliga överheten, varefter biskopen vigts till sin dioces.^ Stöd för denna uppfattning menar man sig ha funnit i VgLl och inte minst i de kyrkliga diplom, där val av clerns & popnlns direkt omtalas.** Det tredje stadiet i den historiska utvecklingen har man sedan funnit i och med domkapitelsinstitutionen, sedan denna vuxit fram. Nedan 3 a. ® Nedan 3 a. Cf ovan I 2 b. ' Cf ovan II 2 a. Se t ex Fryxcll s 13 ff, 24 ff. 37 ff, Maurer 2 s 183 ff, K B Westman 1915 s 37 f, Kjöllerström 1952 s 9 ff, Nyländer 1953 s 47. Cf Saxo, C Wcibull 1915—16 s 270. ’• DS 57, 133, 225. Vandvik 7 iv med komm s 149 f. Cf för Danmark Koch 1936 2 s 62 f. Nedan 3 a.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=