211 gan om rättssubjektiviteten och den juridiska personen, inte genomförbara. Det är fullt tänkbart att t.o.m. den tidiga germanska rätten pa denna punkt påverkats av den kyrkliga, att båda rättstraditionerna ömsesidigt betingat varandra eller att de utgått från gemensam utgångspunkt: Den romerska civilrätten. Möjligheterna är mänga. Däremot är teorin att den juridiska personens existens i germansk rätt skulle vara en följd av den kanoniska rättens renässans i samband med den gregorianska reformrörelsen utan tvekan en sanning med betydande modifikationer. Det kan inte anses klarlagt att den kyrkliga rätten överhuvudtaget framtvingat ett juridiskt personbegrepp vid sidan av det fysiska, även omdet kan tyckas sannolikt att kyrkorätten påverkat utvecklingen. Den enhetliga bild vi får i det äldsta svenska och utomsvenska germanska källmaterialet gör det i varje fall till en tänkbar möjlighet, att det inom den germanska rätten funnits någon form av egendomsmassa och från fysiska personer ekonomiskt och rättsligt fristående företeelser, som står nära vad vi brukar kalla juridisk person. Frågan om varifrån dessa i sin tur kommit måste vi lämna obesvarad. Det torde däremot stå utom tvivel, att det kanoniskrättsliga inflytandet och rättsarbetet från 1000-talet och framåt i mångt och mycket innebar en förnyelse av alla rättstraditioner i Europa. Detta inflytande medförde inte bara att kanoniskrättsliga bestämmelser införlivades med den germanska rätten utan även, att det inhemska rättsmaterialet började bearbetas och utvecklas efter principer hämtade från kyrkligt håll. Säkerligen har det juridiska personbegreppet i svensk medeltidsrätt utvecklats och utformats i anslutning till den kyrkliga rätten. Detta utesluter emellertid mte att företeelsen i sak men kanske i mera primitiv formfunnits redan dessförinnan i svensk och annan germansk rätt. Källmaterialet är inte av den beskaffenheten att ett entydigt svar kan lämnas.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=