208 resultat, att det i många av dessa diplom, inte minst av kyrkligt ursprung, t.ex. skrivelser från ärkebiskopen av Hamburg-Bremen, talas om egendom under och donationer till klosterfolket i stället för klostret.'*® Särskilt kan ett påvediplom från 1187 nämnas, eftersom detta har samma formuleringar som ett av de ovannämnda svenska diplomen. Även här konfirmerar påven den aktuella egendomen för abboten och munkarna —och genomdessa för klostret.'*' En parallell till problematiken med klosteregendomen och munkarna och nunnorna finns ifråga om domkapitlet. Det gäller en liknande uppdelning mellan kapitlet och det kollektiva kanikerna. I flera tidiga diplom talas på liknande sätt som ifråga omklostret omdonationer till stiftskyrkans kaniker.'*- Fördenskull behöver man inte dra in frågan om kapitlets juridiska person i diskussionen. Själva kapitlet är en kanoniskrättslig skapelse. Det finns dessutom från ungefär samma tid belägg för gåvor till själva domkapitlet.'*^ Det germanska skötningsförfarandet har ibland tolkats så, att bara fysisk person kunde erhålla en donation, eftersomen symbol för gåvan, t.ex. en jordtorva, vid skötningen placerades ”i skötet” på den nya ägaren. Det finns emellertid belägg för att skötningar kunde företas inte bara till fysiska personer utan till kyrkan eller klostret direkt. Enligt ett diplom från 1198 placerades jord i ett kläde, som sedan som symbol för skötningen lades ned på själva altaret vid en rituell akt.'*'* I sammanhanget bör man också nämna en bestämmelse i GL, nedtecknad omkring 1220, angående ”munkars jordegendom”. Med detta uttryck avses liksom i diplomen klostrets tillhörigheter. Brott mot klostrets egendomär ett brott mot munkarna. Detta kan tolkas på traditionellt rättshistoriskt sätt, så att klostret själv skulle sakna juridisk person, både i brottsmål och ekonomiska frågor. I två följande deSe t ex Lappenberg 48 (987) s 53 (från ärkebiskop Adaldag), 159 (Adalbero — 1139), 163 (Adalbero — 1141), 167 (1142), 169 (Adalbero — 1143), 176 (ärkebiskop Fredrik), 179 (Adalbero—1146), 185 (Adalbero—1148) osv. Bremisches Urkundenbuch 69 (Gregorius VIII — 1187); ”Gregorius, cpiscopus servus servorum dei, dilectis filiis abbati et fratribus monasterii sancte Marie de Lucka . . . Specialiter autem pessessiones inferius annotatas, sicut eas juste et sine controversia possidetis, vobis et per vos eidem monasterio auctoritate apostolica confirmamus.” DS 39 (1156—78), 98 (från ärkebiskopen —cf ovan not 37 och 41), 211 (1222 — cf 212, där det talas om kapitlet), 218 (1223), 826, 863, 955 (1288 —cf not 43). « DS 212 (1222), 214, 928, 955. Beträffande DS 212 och 955 cf ovan not 42. DS 109, cf 141 och ögLJ 1. Se även Hellström STK 1967 s 239.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=