207 folket/'*’'’ I ett diplom från 1168—77 bekräftas den egendom som tillhör nunnorna och själva klostret.^** I ett par fall är det ärkebiskopen och t.o.m. påven somskriver ommunkarnas och nunnornas egendom’*" — nog bör väl dessa potentater ha kunnat formulera sina brev i anslutning till den kanoniska rätten i stället för till den germanska, om detta skulle vara en skiljelinje dem emellan. F.ö. finns en lång rad diplom med donationer till munkar och nunnor i stället för till klostret belagda långt frami tiden,’'*^ långt efter det att belägg för donationer direkt till klostret har påträffats. Allt detta talar för att formuleringen munkar och nunnor mera är av stilistisk art och knappast kan ses som belägg för att klostret skulle sakna egen rättssubjektivitet. Denna slutsats får ytterligare stöd av en rad andra omständigheter. Det diplom från 1200, som enligt Strandberg är äldsta belägg på en kyrka som juridisk person, är visserligen det tidigaste från Sverige. Det är emellertid som ovan påpekats farligt, att dra alltför hårda slutsatser av detta, eftersom vi för svenskt vidkommande har så ont om diplom från 1100-talet och tidigare. De vändningar som finns i det aktuella diplomet är betydligt äldre och har direkta paralleller i bevarade äldre danska diplom. Säkerligen har det funnits liknande äldre diplom i Sverige, även om de gått förlorade. Redan i Knut den stores gåvobrev 1085 uppfattas domkyrkan i Lund som juridisk person. Liknande formuleringar finns i många samtida och yngre diplom.’'**' Detta betyder att kyrkan i Norden uppfattas som juridisk person så långt man kan följa den tillbaka i tiden i skriftliga källor, dvs. i historisk tid. Det finns ingen anledning att e silentio räkna med några större skillnader mellan Sverige och Danmark på denna punkt —även omdet finns flera källor bevarade från Danmark. En undersökning av det kontinentala diplommaterialet ger som DS 51. DS 72 (1 168—77): ”Quicquid . . . uobis & eidem Monastcrio uestra . . . confirmamus.” Skrivelsen är alltså ställd till systrarna. Cf nedan not 41. DS 76 (1177) —cf DS 90 där samme ärkebiskop, Absalon, talar om ”possessionum ejusdem Ecclesiar” — 103 (1197), 157 (1216). Det sistnämnda brevet där påven inventerar klostrets egendom är ställd till abbedissan och nunnorna. Flera relativt tidiga diplom omnämner också klostrets juridiska person, t.ex. DS 90 från 1178— 1201. T ex DS 185 (1220), 21 1 (1222), 303 (1241), 618 (1276), 632 (1278), 696 (1280), 2404 (1323), 2567 (1326) m fl. •’* Se DS 26 (1085): ”Fyndacio et dotacio Feelesie Fundensis. per sanctum kanutum regem . . .” Denna rubrik är sekundär, men gåvouppräkningen är ställd till kyrkan och inte till någon ägare. Donationer till kyrka nämns också i DS 28 (1133 till Kraftskyrkan i Lund), 90 (ovan not 37), 97 (1186), 109 (1198), 121 (1203). Cf DS 115 (1200), 141, 155.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=