204 belägg för den juridiska personen. BI.a. skall tionde utgå till (socken)- kyrkan.^- Knuts lag innehåller bestämmelser om böter till kyrkan.-^ I dessa lagar är exemplen så många, att vidare uppräkningar är onödiga. Tolkningen av det anglosachsiska materialet kan inte bli objektivt säker. Å ena sidan kan man uppfatta kyrkans ställning som juridisk person somett nytillskott till 900-talslagarna, eftersom belägg av detta slag inte tidigare bestämt kan påvisas. Å den andra sidan är det vanskligt att dra sådana slutsatser e silentio, eftersom de äldre lagarna faktiskt talar om brott mot kyrkan, kyrkoskatt osv. men i mera opreciserade ordalag och framför allt utan att ange förmånstagaren: Kyrkans ägare eller kyrkan som rättssubjekt. Också kyrkans mtmdbyrd och ställning som asylplats — där eventuell straffbot tillfaller asylgivaren — kan tolkas som vaga men dock tecken på kyrklig rättssubjektivitet. Är den senare tolkningen riktig skulle den skillnad som föreligger gentemot de yngre lagarna på denna punkt mera vara betingad av formella skäl och annorlunda terminologi än av en saklig nyorientering. Att sådana formella ändringar av språkbruket i lagarna i sin tur kan vara beroende av den kanoniska rättens ökade inflytande är mycket möjligt. Den juridiska personen sådan den förekommer i det medeltida materialet kan beläggas i alla svenska lagar, oavsett ålder och balkar.-'* I kyrkobalkarna utgår genomgående böter till kyrkan,--’ doteringar (skötningar) till kyrkan-'’ och tiondetill kyrkan.-' Intressant är inte minst en bestämmelse i ögL, enligt vilken kloster och kyrkor vid försäljning av jord inte först behöver återbjuda den till förre ägarens ätt. Om biskopens, klostrets eller kyrkans jord klandras, skall biskopen, klostret respektive kyrkan söka vinna hemul på samma sätt som bonden.-® Stiftets jord kallas biskopens, medan -- T ex från o 960 Edgar II, 1, 1 hskr A: . . man agife arlce teo])unga to pam ealdan mynstrum.” II, 2 handlar om gårdskyrkan; När en storman äger en kyrka bctalar han 1/3 av tiondct hit: . . (Sriddan da:l his agenre tcopunge into his cyricean”. Cf II, 3, 2Ethelrcd VIII, 6 m fl. Knut I, 3, hskr G: ”Bete man . . . into l).Trc cyrican . . Ovan med not 2 ff. T ex VgL I Kk 7, II Kk 11, GL 4 (vid avgudablot), DL Kk 4:2, HL Kk 1:2 m fl. -* T ex VgL II Kk 2, 24, TiL 3, cf 16, 18 (kloster). ÖgL Kk 1, 3, 24, GL 7: 1, 2, UL Kk 2, 3, 4, 14, DL Kk 3, HL Kk 2. 3, 5. Cf nedan VII 3 b. -• T ex VgL I Kk 17, 20, II Kk 36, TiL 6, ÖgL Kk 9, GL 3, UL Kk 7, DL Kk 3, HL Kk 7. Cf nedan V4 a. -** ÖgL J 20, SGL 2 s 150 f: ”Nu will kirkia eghn sinne ur staj) köpa . . . (20:1:)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=