202 deras personliga egendom. Enligt Forsaristningen tillfaller böter (biskops)staven, precis som böterna enligt HL går till kronan. Den utländske biskopens kvarlåtenskap går likaså till staf oc stol, enligt Olaus’ Petri utdrag ”ur den gamla Upplandslagboken” —och denna bestämmelse går tillbaka till en tid, då barn och ätt ännu var huvudarvinge till svenska biskopars och prästers egendom. I ögL äger såväl staf oc stol som Upsala öd och Roden egna gårdar, bon. I norska EidstL vigs biskopen till staf oc stol på samma sätt som kungen döms till kronan och i Sverige till Upsala öd. I allt förefintligt material är staf oc stol rättssubjekt och juridisk person."* I de gamla germanlagarna uppfattas inte bara kyrkan*' utan även t.ex. kungsgården*- somett slags juridisk person. I det svenska samhället och i den medeltida germanska rätten finns en lång rad företeelser, institutioner och egendomsmassor, somstår den kanoniskrättsliga juridiska personen mycket nära, även om några mera utvecklade rättsteorier svårligen kan påvisas. De flesta exemplen gäller kyrkan och kyrkliga institutioner — även i mycket tidig germansk rätt —till vilket jag återkommer i följande avsnitt. Påståendet att den juridiska personens existens är en följd av den kanoniska rättens inträngande är därför en ganska kraftig förenkling av verkligheten. c) Kyrkaoch kloster somjuridiskperson Den juridiska personen finns i många germanska källor, oberoende av deras ålder. Särskilt tydligt är detta ifråga om de kyrkliga institutionerna, förutom biskopens staf oc stol främst sockenkyrkan. Man får dock inte se kyrkans —eller klostrets —blotta existens som ett utslag av kyrkorättsligt inflytande —ett faktumsom inte minst förekomsten av privatkyrkor kraftigt understryker. Kriterierna på kyrkans ställning som juridisk person är ur modern juridisk synvinkel inte fullständiga, eftersom bl.a. bestämmelser i skuldfrågan saknas. Däremot finns bestämmelser om ansvarigheten vid skada och brott mot kyrklig egendom, somemellertid ligger på ett helt annat plan. De frågor som i första hand måste ställas är om kyrkan själv står som ägare till sin förmögenhet och själv kan erhålla exempelvis donationer och böter. ** Ovan 4 b. Nedan med not 13 ff. Edietus Rothari 271, Die Gcsetze der Langobarden s 110 ff; Liutprandi leges 32, 59, ibm s 206, 222 ff; Notitia de actoribus regis p Chr 733 4—5, ibm s 330 ff; Aistulfi leges 17, 19, 20, ibm s 374 ff — se även sammanfattningen s 413 ff; Lex Baiuvariorum2:1, Die Gesetze des Karolingerreiches 2 s 90.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=