200 b) Germanrättsliga motsvarigheter till den juridiskapersonen Inom forskningen nämner man i regel kyrkor, kloster, kapitel o. dyl. som exempel på den juridiska personens inträngande med den kanoniska rätten. Det är i och för sig ganska naturligt att man förknippar dessa institutioner och kollegier med den kanoniska rätten, eftersom denna innehåller bestämmelser just om de kyrkliga rättssubjekten. Genom att vända på problematiken kan man försöka se den ur ett annat perspektiv. I det germanska samhället, de germanska och därmed också nordiska rättskällorna, finns kanske exempel på liknande företeelser, somkan stå på samma plan somden kyrkorättsliga juridiska personen, även omterminologin och den rättsliga sociala referensramen är en annan. Det germanska samhället och den dåtida germanska rätten spelar med kollektiv och storheter, som står vissa former av den kanoniskrättsliga juridiska personen mycket nära. Redan ättens —familjens, släktens, stammens —existens inbjuder till försiktighet vid försöken att härleda den nordiska juridiska personen bara utifrån den kanoniska rätten. Varken rättsligt eller ekonomiskt var ätten en samling av oberoende och ägande fysiska personer. Av allt att döma var ättens egendom till stor del kollektiv, och kunde inte utan vidare avyttras. Av de svenska landskapslagarna att döma fanns en gemensam ätte- och familjeegendom, en kollektiv rättsmassa, som inte hur som helst kunde splittras upp på olika personer, och som inte fick skadas genom enskildas initiativ.- Till denna ättegendom räknades f.ö. en gång sådana ekonomiska tillgångar som kvinnliga familjemedlemmar och delvis också —efter kristnandet —privatkyrkan. De gamla svenska allmänningarna, som går tillbaka på alla män i tingslaget, på lands-, härads-, socken- eller byalagsnivå, stod likaså utanför det enskilda ägandet. De förvaltades av respektive tingsenhet som en kollektiv egendomsmassa, rättsligt närmast en juridisk person. Det talas också om en tingslott av de böter som utdömdes, böter som tillföll alla män, häradet osv.'* - Till frågan om ätten och dess egendom se t ex Holmbäck 1919 s 7 ff, Schalling 1923 s 1 ff, Heber s 7 ff, Hovstad s 44 ff, Johnsen 1948 s 61 ff, 68 ff, Hafström Fastighetsrätten s 10 ff. Se även Strandberg 1967 s 156 och ovan II 1 a. •* Cf L Carlsson 1965 s 27 ff, 90 ff, Hellström STK 1967 s 243 f, Hafström Familjerätten s 14 ff. Till privatkyrkans ekonomiska ställning nedan i exkursen och nedan VII. ^ Sådana bötesbestämmelser finns i alla lagar. Om tingslott av böterna Lundahl 1961 s 9 f. Till alla män etc nedan IV2 b. Cf VgL I Kk 7, HL 21:4 mfl.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=