196 pen intimt bunden till landskapets förvaltning, i första hand tinget. Liksom kungen var biskopen beroende av tinget och dess beslut i viktiga rättsliga och ekonomiska angelägenheter. Biskopens väg till folket gick över tinget, vilket kan föras tillbaka på de tingsbeslut, då kristendomen blev landens officiella kult. Biskopen hade också vissa kultiska funktioner vid landstingssammankomsterna samtidigt som han där hade att bevaka de kyrkorättsliga intressena, både när det gäller landets män och hans egna präster. Ett nära samband kan beläggas i Norden även när det gäller biskopskyrkan och dess placering i anslutning till landets förnämsta tingsplats. Det var väsentligt att biskopen fick olika kyrkorättsliga bestämmelser antagna som en del av landets lag. Det finns många belägg för hur biskopen genom tingsbeslut fick kyrkliga lagbud att gälla för folket inom lagsagan. Det är dessa kyrkorättsliga bestämmelser som så småningom utkristalliserades till den kyrkobalk, som inleder de flesta svenska landskapslagar —även omkyrkliga bestämmelser finns också i andra balkar, i och med att balkindelningen är sekundär. Både vid rättsordningens upptecknande och vid revisionen av landskapslagarna tycks biskopen ha spelat en viktig roll, även utanför de direkta kyrkliga rättsbestämmelserna. Vid sidan av landskapslagarna och så småningom landslagen för hela riket började olika kyrkliga rättskällor växa fram som ett led i kyrkans frigörelse från beroendet av landets rättsförvaltning. Innehållet i dessa var hämtat från de kanoniska rättssamlingarna, frän påvliga diplom, synodalbeslut o. dyl. De var både av allmän och partikularrättslig typ. Liksom i andra länder har excerptsamlingar bevarats i Sverige, som kan antas återge den kyrkorätt, som gällde vid en viss tid inom ett speciellt biskopsdöme. Förekomsten av speciella kyrkliga rättskällor vid sidan av landskapsrätten är ett av de viktiga tecknen på hur kyrkan i enlighet med libertas ecc/esLc-programmet försökte frigöra sig från samhällets rättsförvaltning. Andra utslag av detta är kraven på kyrkliga rättsprivilegicr och kyrkliga domstolar, liksomatt prästmötet bröts loss till en självständig storhet. Som ett led i biskopsförvaltningens integrering i tings- och landskapssamhället hade det äldsta prästmötet i Norden både temporalt och lokalt från början samband med landstinget. Som ett resultat av frigörelseprocessen från landets rättsförvaltning började biskopen och prästmötet själva fatta beslut i kyrkorättsliga angelägenheter. Dessförinnan är de kyrkorättsliga bestämmelserna i landskapsrätten att se som resultatet av förhandlingar mellan biskop och tingsmenighet. Biskopens ombudsman — en mycket omdiskuterad företeelse — tycks från början på motsvarande sätt ha tillvaratagit biskopens och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=