185 sättningarna för biskopens politiska maktställning.'*” Biskoparna tycks i stor utsträckning ha använt sina gods till hjälp åt andra kyrkliga institutioner, t.ex. kapitel och kloster. Godsinnehavet och den betydelsefulla ställning, som biskopens gårdar hade inom hans ämbetsförvaltning, för tankarna till den kungliga förvaltningen. På samma sätt som när det gäller kungen var förutsättningarna för biskopens verksamhet och funktion, positivt och negativt, präglade av det fornsvenska samhället. Beroendet av de fasta stödjepunkterna och gårdarna, för biskopens del stafs ho oc stols, var en naturlig följd av detta. c) Resultat och sammanfattning Biskopens förvaltningsmassa kallas i de äldre svenska källorna staf oc stol. Denna tillföll biskopen vid tillsättningen, då han fick stav i hand och sattes i biskops stol. Termen är ett allittererat uttryck, som har många verbala motsvarigheter i det äldre nordiska lagspråk, som återgår på den muntliga memorerade lagsagan. Sakligt sett måste staf oc stol ses mot bakgrund av de kyrkorättsliga föreställningarna om biskopsstolens egendomsinnehav och biskopskyrkan —ecclesia cathedralis —som ägare till detta. Samtidigt spelade emellertid den fornsvenska samhällsförvaltningen och principerna för denna in vid utformningen av staf oc stol. Staf oc stol går knappast att sätta in i den kyrkorättshistoriska utveckling, som medförde en successiv uppdelning av biskopskyrkans gods i mindre rättsenheter. Av allt att döma avser benämningen bisköpens, biskopskyrkans och i viss mening landskapets kyrkliga förvaltningsmassa som helhet. Däremot är staf oc stol klart avgränsat från sockenkyrkorna och deras egendom, vilket till stor del får sättas i samband med privatkyrkosystemet. Staf oc stol har direkta motsvarigheter i kungens, jarlens och möjligen lagmannens förvaltningsegendom, enligt vad som framgår av de svenska källorna från tidig medeltid. I detta material är staf oc stol genomgående juridisk person och rättssubjekt. Vissa tecken tyder på, att även olika slag av kollektivägd förvaltningsegendom, under exempelvis den kungliga förvaltningen, tenderade att uppfattas som juridisk person mycket tidigt. Liksom när det gäller exempelvis kungen spelade systemet av gårTill ov.inståcnde, Schmid 1934 s 220 ff. Härenstam s 200 ff (Finnveden), Nylander s 91 ff, H Schiick 1959 s 280 ff, 291 ff (Linköpingskyrkan), KL 9 sp 647 ff, Andra; 1960 s 78 ff, 85 ff, 220 ff, L-O Larsson 1964 s 116 ff, 360 ff (Växjökyrkan), Pirinen KL 1 sp 621 f, KL 9 sp 694 ff. 49
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=