172 I enlighet med kraven på kyrkans frihet befrias i viss norsk rätt biskop och prästerskap från krigsledungend Verkligheten tycks dock ha varit annorlunda ännu fram emot år 1200. Detta framgår av den påvliga bulla 1194, där förbud mot de andligas vapentjänst inskärps.'^ I Danmark finns åtskilliga belägg för biskopens roll inomledungen. Biskoparna Eskils och Absalons insatser på detta område är välkända. På landstinget i Lund ledde Eskil förhandlingarna omledungen mellan kungen och tingsmenigheten.'* När det gäller Sverige finns lagbestämmelser och annat material, som ger belägg för biskopars deltagande i ledungen. Detta förhållande ledde till skarpa påvliga protester 1224 —1225.' Ledungen var en av kungens viktigaste angelägenheter i äldre tid. Det är därför värt att observera, att biskopar på detta sätt deltog i ledung. Det är emellertid på sin plats att reservera sig mot ett alltför påtagligt intresse för inläsande av feodalrättsliga tankar i den nordiska ledungslnstltutionen.'* Rådets framväxt i Sverige är en omdiskuterad företeelse.” Under alla omständigheter innehade biskopar sedan äldsta tid betydelsefulla poster i rådet liksomi herredagen.^” Senast från 1200-talet kan man klart belägga de tre höga riksämbetena kansler, drots och marsk. Även om man ibland pekat på utländska förebilder, kan dessa ämbeten i åtminstone viss utsträckning återgå på äldre inhemska. Kanslersposten innehades tidvis, kanske redan med biskop Kol av Linköping omkring 1220, av biskopar. Kanslern förestod det kungliga kansliet, som kunde förläggas till den ort, där kanslern var biskop.'^ Även omdet här rör sig omen relativt sett sen företeelse, förut- ^ GltL I, 298: ”Nu seal biscop eigi gera leilSangr firi sic. ok eigi firi prest sinn. oc diakn sinn. Messoprestr seal engi lei?)angr gera. ne kona hans. ne klerer hans. En ef |)eir hava fleiri hiun. geri leiiSangr firi |)au.” I bestämmelsens motsvarighet i FrtL VII har biskopen utelämnats. Se även Bloms 45 ff, 70 ff, 121, 242 ff. ® Vandvik 7 ii oeh 29 med komm s 148 ff, 196 ff. Björkvik KL 10 sp 438 f, Andra: 1960 s 161. * Andra: s 42 ff. Cf Pirinen KL 1 sp 621 f. Cf till detta JylL 3 ”Um lething”, DGL 2 s 356 ff, fr a 3:7, 8, 10. ' Andrx s 161 ff. ** Så Andrx s 71 f, 161 ff. ^ Se fr a K G Westman 1904 från s 1 ff, Jägerstad 1948 fr a s 23 ff, 37 ff, 81 ff, 93 ff, 98 ff, 104 ff, Rosén 1962 s 169 f. Se med källbelägg K G Westman s 9 ff, 57 ff, 61 ff, 71 f, 98 f, 116 ff, 135 f, 138 f, 156 ff, 192 ff, Tunberg HT 1917 s 151, 161 f, 166 f, Jägerstad s 13, 17, 32, 35 ff, 45 ff, 56, 66, 93 ff, 95 ff, 99, 109, 196 ff, 226 ff, 248 ff, 255 f, 257 ff, 285 ff, Johnsen 1948 s 263 f, Andrx s 153 —obs DS 748 —, Pirinen KL 1 sp 623 f. ” Alin s 9 ff, Johnsen 1948 s 263 f, Rosén 1962 s 170 f. Först H Sehiiek HT 1963
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=