171 Även domkapitlen erhöll på många håll kungligt ekonomiskt stöd."*' Även om materialet är bräckligt kan man utan tvekan konstatera, att kungen med de möjligheter som stod honom till buds på olika sätt försökte hjälpa kyrkan till erforderliga ekonomiska resurser — och därmed knyta den till centralmakten. I första hand kom biskoparna i åtnjutande av dessa kungliga överlåtelser.’”' Även många vittnesbörd om kungliga klosterdonationer finns.’*' Parallelliteten mellan de kungliga överlåtelserna till klostren respektive biskoparna jämte en rad andra omständigheter inbjuder till största försiktighet beträffande förklaringar i feodal anda beträffande donationer till biskopsbord och biskopskyrka. Kungens ställning till de kloster han grundat och gynnat tycks ha varit ungefär densamma som till biskopskyrkorna. Detta samspel mellan centralmakt-kung och kyrka-biskop, som bl.a. tog sig uttryck i överlåtelser av ovan nämnt slag, fick ett konkret uttryck i kröningsakten.-’- e) Biskopen i kungens tjänst Redan under äldsta missionstid knöts biskopar i viss utsträckning till den nordiske kungens följe, hirden. Detta är som ovan framhållits bakgrunden till termen hirdbiskop. Någon motsatsställning mellan hirdbiskopen och biskopen över en bestämd dioces behöver inte föreligga. Samma person kan mycket väl ha tillhört kungens hird och samtidigt varit diocesanbiskop.' I den norske kungen Magnus’ (Lagaböter) Hirdskraa, upptecknad 1274—77, räknas biskopen som en betydande person i kungens hird, med de förpliktelser och fördelar, som detta medförde.- Dessutom möter här benämningen hirdpräst, som tydligen i första hand avser det i kungens kapell tjänstgörande prästerskapet.'* Av materialet att döma spelade den kungliga hirden större roll i Norge än i Sverige. 2» b Nedan 5 c. Cf Andra; s 80. •'*’ Se t ex Rosén 1949 s 27 ff, 73 ff, Andra; s 78 f. Nedan IV 3 c. ' Ovan II 2 a. Cf Pirinen KL 1 sp 621. - Hirdskraa, fr a 3; 1 och 21. Ibm 21. ao
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=