167 det av de nordiska biskopssätena finns det skäl att anta, att kungen hade stort inflytande.’’’ Intressant är lagbestämmelsen i ögL: Kungen skall börja kyrkbygget . . Även om ingen enighet råder beträffande den konkreta tolkningen, visar lagstället hän mot kungens betydelse i samband med kyrkans byggande. Denna lagbestämmelse har jämte andra omständigheter fått H. Schiick att anta, att ”endast genom kungens och stormännens påtryckningar” tingsmenigheterna kan ”väntas ha åtagit sig de bördor som regleras i östgötalagens kyrkobalk.”15 d) Kungens resurser till kyrkans tjänst. Samspelet mellankung och biskop Det är en gammal uppfattning, att centralmakten och kyrkan hade en gemensam motståndare i den svenska landskapspartikularismen. För centralmaktens del skulle strävandena ha gått ut på att öka och förändra sina befogenheter och möjligheter på landskapssjälvständighetens bekostnad. Mera adekvat skulle väl denna tanke kunna uttryckas så, att formerna för riksförvaltningen mer och mer tenderade att lösgöras från det mönster det nordiska tings- och bondesamhället dragit upp. Dessa bemödanden försiggick till stor del under påverkan av kontinentala förebilder. För kyrkans del skulle målet vara frigörande av kyrkans lag från landets och överhuvudtaget kyrkans frihet gentemot bundenheten av landskapet. Detta skulle då innebära, att kung och biskop till stor del hade en gemensamstrid att utkämpa.’ Det skulle då gå in i mönstret, att kungen på olika sätt arbetade för kyrkans stabilisering i Sverige och i övriga Norden.“ överhuvudtaget tycks hela utvecklingen förutsätta kunglig hjälp till biskopen gentemot '■'* Ovan II 1,2, III 2 a, c. Nedan d med not 6 ff. " ÖgL Kk 1: ”Kununga’r latccr kirkiu byria. bönda;r til lukins garra.” Cf nedan VII 3 a. Till detta Schalling 1938 s 295 med not 2, Nyländer s 129, H Schiick 1959 s 197 f. Palme 1962 s 150 f anknyter i detta sammanhang till det fornnordiska sakrala kungadömet. Cf nedan VII 3 a med not 4, 4 b. H Schiick 1959 s 46. Till detta L-OLarsson 1964 s 47 ff. ' Till detta K G Westman 1904 s 3 ff, Jägerstad s 1 ff, 14 ff, Johnsen 1948 s 65 ff, 207 ff, H Schiick 1959 s 45 f, Andrx 1960 s 24 ff, Palme 1962 s 143 ff, Lönnroth 1964 s 24. - Cf ovan II med exkursen, III 2 c.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=