165 Vid sin ämbetsförvaltning var den nordiske kungen vid tiden före och närmast efter kristnandet i hög grad beroende av de enskilda landen och därmed av landstingen. När det gäller hans ekonomiska förvaltning var hans främsta tillgångar hans gårdar och olika avgifter eller prestationer, senare i regel i form av fastställda ekonomiska utgärder och skatter. Kungens roll vid den kristna missionen —och därmed relationerna mellan biskop och kungamakt —måste ses och bedömas utifrån hans juridiska, förvaltningsmässiga och ekonomiska möjligheter och resurser. c) Kungenoch missioneni Norden Materialet kring kristnandet ger kungen en nyckelroll. De samtida källorna är emellertid inte många. En av de viktigaste är den stora Jellingestenen i Danmark. Denna berättar, att kung Harald lät göra minnesmärket efter Gorm, sin fader, och sin moder — den Harald, som vann hela Danmark och Norge och gjorde danerna kristna.‘ Andra lämningar är de mynt, som slagits i Sigtuna under början av 1000-talet. Med all sannolikhet kan de användas som stöd för uppfattningen, att kung Olof Skötkonung präglat mynt med kristna symboler redan vid denna tidpunkt.- Detta skulle i så fall vara en arkeologisk bekräftelse på hans kristna intresse, som framkommer i olika berättande källor.'^ Adam av Bremens uppgifter om de nordiska kungarnas insatser för den kristna missionen är välkända. I sagomaterialet finns många exempel. Detta gäller inte minst de norska kungarna Olav Trygvason och Haraldsson och den svenske kung Inge. För Olav den heliges del styrks sagornas uppgifter av de bestämmelser i de norska lagarna, som sägs återgå till honom.^ Det är ' Brendsted s 66 och pl 24—25. Cf Koch 1950 s 67 ff. - Läffler NoB 1918 s 131 ff, Zamore s 9 ff, Rosén 1962 s 94. •* Se även det omdiskuterade brevet från biskop Bruno till kejsar Henrik II 1008 (?). Enligt detta skall senior svigorum med 1000 män samt sju menigheter. plebes, ha mottagit dopet. Problemet är först och främst, om svigorum åsyftar svearna. Se till detta N Beckman Ur vår äldsta bok s 48 ff, som har mött kritik av Schmid 1931 s 135 ff med noter och Kumlien HT 1962 s 257 not 3. De båda senare menar, att svigorum knappast avser svearna. Senast B Beckman KÄ 1970 s 90 f med not 2—4. Ovan II 2 a med not 17—18, III 2 e med not 40. Till frågan om sagornas källvärde ovan I 2 c.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=