163 en betydligt svagare ställning än senare. Denna uppfattning kan i viss mening vara riktig, men är ändå delvis missvisande. Att kungen från 1200-talet får en annan ställning än tidigare i och med centralmaktens stabilisering sammanhänger inte bara med utökade maktbefogenheter utan kanske främst med en radikal omläggning av formerna för hans förvaltning. Vid den tid då kyrkan kom till Sverige var utformningen av den kungliga förvaltningen i hög grad påverkad av riksdecentraliseringen och landskapssjälvständigheten. Riket var ett landskapsförbund, samhället ett tings- och ättesamhälle.- Tidigare har i all korthet kungens beroende av tinget exemplifierats. Genom de skilda landskapens starka ställning inom rikets ram, var kungen bunden av landstingen. Hans väg till folket gick —liksom bisköpens —i princip över tinget.- ^ På tinget togs och dömdes han till kung.'* De sakrala funktioner, som enligt vissa källuppgifter har förknippats med kungens person, har intimt samband med tingssammankomsterna.^ Före rikslagstiftningens tid rådde inom de olika landskapen det enskilda landets lag, av vilken kungen var bunden. De olika kungliga kraven måste godkännas vid landstingssammankomsterna.** Detta fick givetvis sina konsekvenser för den kungliga rättsskipningen.*’ När det gäller ledungen och kungens funktion inomdenna spelade tingsinstitutionen en mycket framträdande roll.' Detsamma torde varit fallet i samband med marknader, köpenskap och handel.** - Till innebörden i dfre-begreppet cf ovan II 1 a. - Ovan 2 a. Cf Nordström 1 s 37 ff, K G Westman 1904 s 3 ff, 24 ff, Lönnroth 1940 s 44, Johnsen 1948 s 207 ff, Jägerstad fr a s 1 ff, 6 ff, 11 ff, Hafström KL 9 sp 12 ff. ■'* Ovan 2 a, cf nedan IV 3 b. Cf Olivecrona 1942 fr a s 17 ff, Rosén 1962 s 120, Hafström KL 9 sp 10 f, Boe KL 9 sp 3, Nielsen KL 9 sp 5 f, med anfört material. ■* HafströmKL 9 sp 9 f med anfört material. Till detta ovan i not 2 b anfört material — cf ovan 2 b, e. Även Wessén 1965 s 29 ff, Hafström 1969 s 62. Kungalängden i VgL IV berättar, att kung Ragnvald red utan gisslan till Karlaby, tydligen i strid mot västgötarnas lag. Han fick en neslig död till följd av denna vanvördnad, som ”han giortShe allum wxstgötom” — VgL IV 15:10. Till alla västgötar, nedan IV2 b. ® Nedan VI 4 c. Se även t ex Hafström KL 9 sp 12 f, Rosén KL 9 sp 94 f. ’’ Se med anfört material Hafström 1949 fr a s 18 ff, 47 ff, KL 9 sp 9 f, KL 10 sp 450 ff, Andrx 1960 s 20 ff, 64 ff, Rosén 1962 s 131 f. Om ledungsförhandlingar mellan kung och ting, cf nedan e. ® Cf ovan II 1. Ting och marknad hörde samman. Handeln torde i stor utsträckning ha ägt rum under kungligt skydd, frid. För detta ger några lagställen belägg — liksom det faktum att handelsplatserna i regel tycks ha upprättats i anslutning till kungliga gårdar och residens. Marknadsfriden garanteras enligt svenska lagar av kungen, se UL Kk 22 och SdmL Kk 21 s 41 med not 151 i SLL 3. Cf Palme KL 4 sp 623, Sjöberg s 52 ff. Se även ovan 11 2 c Blrkakyrkan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=