161 liga förvaltningsenheter, kontrakt och församlingar, torde i viss utsträckning ha tillkommit i anslutning till tingsindelningen. Biskopen tycks ha spelat en framträdande roll vid den rättsliga utvecklingen inom lagsagan. Både vid tingslagarnas (rättsböckernas) upptecknande och vid det tidigaste lagrevisionsarbetet i mera modern bemärkelse kan kyrkans och biskopens inflytande beläggas. De kyrkliga bestämmelserna i tings- och landskapsrätten är i princip att se som resultatet av överenskommelser mellan biskop och landstingsmenigheter. De tidigaste prästmötena mellan biskopen och prästerna i hans döme har haft anknytning till landstingsmötena. Liksom kungens ombudsmän fungerade biskopens i samband med sin ämbetsutövning med anknytning till det tidiga medeltida svenska samhället och tinget. 3. BISKOP OCH KUNGAMAKT a) Allmäneuropeisk bakgrund Den germanske kungen spelade av allt att döma en viktig roll vid folkets kristnande. Som en konsekvens av germanmissionen uppstod vad man brukar kalla germanska nationalkyrkor. Här hade kungen ett starkt inflytande också i s.k. kyrkliga angelägenheter. Även biskopsämbetet blev i mångt och mycket beroende av kungamakten. I motsats till de nordiska tycks de gammalgermanska och anglosachsiska lagarna i första hand vara ett resultat av kunglig rättskipning. Detta gäller även lagarnas bestämmelser i kyrkliga frågor. Ofta står kungen namngiven som lagens upphovsman. Man kan därför anta, att den kontinentale och anglosachsiske kungen i viss utsträckning hade en betydelse, som i Norden tillkom tinget — åtminstone sedan de nordiska småkungadömena uppgått i landskapsförbundet. Detta kan delvis förklara olikheterna mellan de äldre lagbestämmelserna i kyrkliga frågor på kontinenten respektive i Norden. En annan orsak till dessa olikheter är, att de nordiska lagbestämmelserna är betydligt yngre. Kanske var den nordiska rätt som var samtida med den gammalgermanska på samma sätt som denna ett utslag av kunglig rättsskipning inom de mindre kungadömen, som vid 1000- och 1100talet hade vuxit samman. II J. A. Hellström
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=