159 i SLL uppfattar denne som identisk med prosten.’’ Med hänsyn till vad ovan har sagts kan det här vara fråga om biskopens lekmannaombud i tingslagen. I UL nämns såväl prosten som biskopens länsman. Prosten nämns dock bara i ett av additamenten.”’ Biskopens länsman”' uppträder på tinget som åklagare i biskopsmål. Ligger stängslet kring kyrkogården nere skall han utse syn av sockenmännen.Också kungens länsman förekommer i UL.-' Beträffande övriga, av UL influerade, svealagar, kan dessutom nämnas, att biskopens prästerliga ombud enligt revisionsförslaget till SdmL 1325 i biskopens ställe kunde få överlämna kyrkan till prästen vid installationen.-- DL nämner liksom VgLl biskopens länsman'-'^, mari-^ och stallare~^\ Inte minst det sista uttrycket är intressant och för tanken till norsk rätt.-" Biskopens länsman uppträder som vanligt som åklagare i andliga mål, medan stallaren —och stekaren —förekommer i biskopens följe vid kyrkovigningen, både i DLoch VmL.-~ Somkungens ombudsmän uppträder i DL i första hand länsmannen, soknaren och husahymannen.-^ Lika tydligt som kungens och biskopens länsmän korresponderar mot varandra, motsvaras husabymannen terminologiskt av biseops manr^ Biskopens ombudsman har liknande uppgifter i alla lagar. Dels förekommer han i samband med den andliga domsrätten, dels har han stor betydelse somuppbördsman för tionde och böter. En rad faktorer talar alltså för, att biskopen i äldsta tid haft en lekman och en präst som ombudsman, kanske med skilda åligganden. Båda förde biskopens talan på tinget. När det gäller biskopens prästerlige representant stod detta 1 strid med det kanoniskrättsliga kravet på privilegiumfori.29 h '■ SLL 3 s 278 not 16, s 283 not 86. '« Add 8. "i Kk 14:7, 15:3, 16, 18; 22:2, A 23. -« Kk 18. SGL3s 372 f. -- HellströmSTK 1967 s 242 f, nedan VII 4 b. DL Kk 6:1, 2, 9:2, 5, R 4. Länsmannen förekommer också i VmL. M23. Nedan not 29. -■'> DL Kk 8, VmL Kk 3. Cf ovan not 11 —12. -® Ovan not 12. Ovan not 25. SGL 5 s 282. Cf ovan 2 a mot 14 med där anfört material. M23: ”. . . sarghi hwsabymanni till oc biseops manni . . .” 6 Ericsson s 119 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=