158 Biskopens soknare fungerar enligt ögL huvudsakligen som åklagare i andliga mål. Förutom soknaren nämner ögl biskopens bryte i stafs ho ok stols.^ Åtminstone den sistnämnde och troligen också soknaren måste ha varit lekmän. I västgötalagarna förekommer ordet länsman som benämning pä kungens ombud. Det är inte förvånande, att biskopens ombudsman i analogi med detta kallas länspräst, som tydligen motsvarar prosten.” Även länsmannen nämns. Omskillnaden mellan biskopens lekmannaombud och prosten varit en realitet, bör länsmannen motsvara soknaren i ögL, som brukar identifieras med exactor i latinska källor.'*' Nämnas bör att biskopens stallare förekommer i VgL II. Kanske var denne identisk med länsmannen. I varje fall var han lekman och hade som sådan enligt kyrklig rätt tillåtelse att gå ed på tinget." Kungens stallare är en benämning, som möter i norska och också i vissa anglosachsiska källor.'- I VgLl används även den vidare termen ombudsman}^ Prosten är i dessa källor identisk med domprosten, inte med decanus ruralis. Liksom när det gäller ögL torde biskopens världslige ombudsman ha fungerat som åklagare vid tinget, medan länsprästen i vissa fall tycks ha svarat för biskopens judiciella befogenheter, om nu den terminologiska skillnaden motsvarats av en reell. I Gotlandskällorna har prostarna mycket stora befogenheter som biskopens ombudsmän. De uppträder på tinget i hans ställe och uppbär själva biskopens böter.''' Tredingsprostarnas starka ställning sammanhänger med, att biskopen inte bodde på ön, och på källornas genomgående betoning av gutarnas självstyrelse.''"’ Någon motsvarighet till soknaren, den förmodadeombudsmannen, nämns inte. I Hälsingland, som i mångt och mycket i kyrkligt hänseende påminner om Gotland, spelade tredingsprostarna likaså enligt HL och andra källor en viktig roll som Uppsalabiskopens ombudsmän. Särskilt påvisbart är detta i samband med biskopens domsrätt.'*' Vid sidan av profaster uppträder i HL biskopens Lenzman. Kommentatorn ** Ovan 1 c, nedan 4 b. Se även V 12, ovan 1 c med not 46. Schuck s 291 ff. " VgL I Kk 12:1,2 II Kk 25. Cf kommtill SLL 5 s 16 not 39. ’« SGL 1 s 457. VgL II Kk 3 — Ericsson s 90. Se även ögL V 12, DL Kk 8 och VmL Kk 3. Ovan 1 c med bl a not 49 och ovan e med not 65. Cf DL 8. is SGL 1 s 523. Se t ex GL 2:2, 8:1. Cf HSchiick 1959 s 231 f. '* Cf ovan 1 b, 2 b med not 38—39 och 2 e med not 51—52. Cf inl till SLL 3 s LXIl f och s 278 not 16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=