152 Samtidigt måste detta förutsätta, att kungens eller de enskilda stormännens, t.ex. lagmännens, ställningstaganden i dessa frågor var av stor betydelse för rättens utformning i lagsagan. Som framgått av ovanstående är den svenska och nordiska tingsoch landskapsrätten ingen enhetlig storhet. Landskapslagarna, sådana de nu föreligger, har genomgått en lång utvecklingsprocedur. Det är därför delvis fel att uppfatta dem som egentliga källor: Både rättsböcker och lagar i senare mening är i stället källsamlingar, där själva källan är det konkreta lagbudet. De egentliga källorna i lagmaterialet är från vitt skilda tider. Ett konkret exempel på denna skiktning inom samma lag har vi i norsk rätt, främst GltL, där en bestämmelse uppges återgå till kung Olavs tid, en annan till kung Magnus, en tredje till ärkebiskop östen."' Som tidigare framhållits inom forskningen, kan man ha andra utgångspunkter när det gäller skiktningsproblematiken i lagarna. Vissa delar kan utan vidare föras tillbaka till den tid, då lagen rnäldes, lästes eller sjöngs, utantill vid lagtingssammankomsterna: Den muntliga \'Si%-sagans tid. Kriterierna på dessa äldre skikt är i första hand den ålderdomliga, rytmiska och delvis allittererade språkformen, som förutsätter memorering och muntligt föredragande. Ordet mål, som ofta förekommer i rubrikerna till olika balkar —vådamål, giftermål osv. —återgår på mäla, som är mycket vanligt i exempelvis Grågås. Båda dessa ord anger just detta muntliga föredragande, och är i sin ursprungliga betydelse belägg för skikt i lagarna, som återgår till denna tid. Det är utan vidare klart, att innehållet i dessa balkar ofta är betydligt yngre än rubriken och i och för sig inte behöver återgå till tiden för lagens upptecknande."^ Olika modeller kan lätt utkristalliseras när det gäller den formella kompositionen av de nordiska lagarna. Vissa äldre flockar främst i GltL, anger lagbestämmelsens upphovsman. Olav mälte detta, Olav och Magnus mälte detta o. dyl. blir rubriken, som anger flockens upphov, inte dess innehåll. Nästa steg, som finns 1 norsk och isländsk rätt, men även i GL, blir att en rubrik införs, som anger flockens Innehåll: Om biskopen, om urbotamål osv. Flocken blir innehållsbestämd. Det Så berättas t ex i VgL IV 14:9 att lagmännen Gustaf och Folke ur västgötarnas lag tog bort många hedniska bruk. Bl a miste frillobarn sin arvsrätt. Cf ovan I 2 a, nedan V4. Till ovanstående Hafström 1964 s 36 f, 1965 s 65 ff, KL 10 sp 150 f, 166 f, Ståhle KL 10 sp 167 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=