151 i ett par kyrkliga diplom, som bekräftar huvuddragen av framställningen i GS/’’' I landskap, där i motsats till på Gotland biskopstiondet infördes, motsvaras visisitationsbestämmelserna i GS av tiondeöverenskommelser i landskapsrätten.’’- Även de äldsta diplomen —inte bara från Gotland —ger upplysningar i samma riktning. Bl.a. torde hälsingarnas ovilja att erlägga påvetionde sammanhänga med landstingsbeslut, eftersom denna vägran gällde Hälsingland och inte ärkestiftet i sin helhet.Detta kar också ha sin bakgrund i hälsingarnas S:t Olavskult. År 1314 lyckades nämligen ärkebiskop Nils Kettilsson genom beslut på hälsingelandstinget få Hälsinglands Olavsskatt överflyttad till Uppsala från att tidigare ha erlagts till Nidaros.'"’^ På motsvarande sätt kan man tänka sig att intagandet av bestämmelser ur Brynolfs stadgar i VgL har gått till. Varje ändring av gällande rätt, även av kyrkorätten, förutsatte i princip beslut på landstinget. Det framgår bl.a. av ett diplom, att lagmannen en gång på landstinget förkunnade, att ingen på sitt yttersta hade rätt att skänka något åt kyrkan utan arvingarnas —ättens —medgivande, i motsättning till den kyrkliga uppfattningen.Ett lagbud av detta slag kunde bara ändras genom att en ny bestämmelse genom landstingsbeslut ersatte den gamla och blev en del av lagsagorätten. Kyrkans och biskopens väg till folket i ekonomiska, rättsliga och administrativa frågor måste gå över tinget. Det är från överenskommelser, förhandlingar och beslut i ärenden av detta slag mellan biskopen och kyrkan och landets män på tinget, som landskapslagarnas kyrkliga bestämmelser utgör lämningar. GS 5 — ovan d med not 10. Cf GS 4 — ovan b med not 38. GS 6 om antagandet av .sveakungen korresponderar delvis mot GS 5 ombiskopen: GS 5: ”Si|)an en gutar wendus wi|)r cristindom |)a sentu pair sendibu])a til hoygsta biscups. i. Iconcopungi . . .” GS 6: ”Sipan gutar toku sir biscup oc presti oc wi|)ir fulcumnum cristindomi jta toku pair Oc wipr at fylgia suia kunungi . . .” DS 832 och 837 återger i stort sett samma överenskommelse som GS 5: ”Quamobrem tempore quo primum liKc terra sponte iugum fidei suscepit, Ecclesia; Lingacopcnsi se nullo cogente subiecit, tali conditione . . .” Ovan b med not 38—39, d med not 10. SLL 4 s 313 fl, H Schiick 1959 s 265 ff. Cf nedan V 4 c, 5 b, c. DS 268 —cf 38. Jfr Brilioth 1915 s 28 ff, 42 f. H Hjärne 1901 s 17 ff. Av HL Kk 21:4 framgår att allir pingxmän har utlovat gåvan till helgonen. ^ DS 131. Likheterna mellan detta kyrkliga referat och motsvarande bestämmelse i VgL I Ä 10 är mycket stora. S K B Westman 1915 s 236. Cf nedan VI 3 b med not 5.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=