134 Urnehoved en obetydlighet vid sidan av alla jutars centrala tingsplats, Viborg. I Danmark finns det relativt sett betydligt fler biskopssäten i förhållande till antalet lagsagor än i Sverige. Det tycks här i första hand vara de kungliga gårdarna, som — utöver landstingsplatserna — blev biskopssäten. Någon bindande förklaring till detta förhållande är svår att prestera. Möjligen kan kungens maktställning och möjlighet att påverka den kyrkoorganisatoriska utvecklingen ha varit större i Danmark än i Sverige. Det kan också sammanhänga med en dubblering av biskopssätena inomramen för den tyska respektiveengelska missionen, såsomi fallet Lund-Dalby. Alltingsplatsen på Island, Jjingvellir, var en ödslig plats utan egentlig bebyggelse. Biskopskyrkan för Islands lagsaga i sin helhet förlädes till den närmast belägna platsen av betydelse, Skalholt, inte långt från tingsvallen. När det gäller den nordiska kolonisationen på Grönland kan en liknande överensstämmelse mellan biskopsstad och tingsplats påvisas. Åtminstone från början av 1100-talet hölls det grönländska alltinget i anslutning till biskopssätet, Gardar.^^ I Norge förlädes det första biskopssätet av allt att döma till Nidaros, i landet Trondheim.^- Mot detta svarar Frosta lagting, som i första hand omfattade just Tröndelag.^'^ Lagtinget tycks ha samlats på halvön Frosta, där namnet Lagatun ibland har tolkats somen lämning från tingets tid.^^ När det gäller Nidaros finns ingen motsättning mellan kungsgård och landstingsplats, utan båda hade anslutning till Nidaros. Tingsplatsen ligger ett par mil utanför själva staden, medan biskopskyrkan byggdes i denna. Förhållandet är parallellt till Skålholt-bingvellir. På motsvarande sätt har man förknippat Gula tingslag me^^iskopsdömet i Selja, senare Bergen. Själva tingsplatsen antas också här ha legat relativt ödsligt, vid kusten mellan Selja och Bergen. Både Bergen och den senare biskopsorten Stavanger tycks ha varit tingsplatser. För Bergens del har sannolikt det kungliga inflytandet gjort sig gällande.^^ Förhållandet tycks ha varit ungefär detsamma vad avser Eidsiva tingslag och Oslo biskopsdöme. Själva tingsvallen var ödslig och bisCf Johannesson s 59 ff, Ö Larusson s 21 ff om |)ingvellir. Se även Kroon s 85. ” Krogh s 92 f. Maurer 1 s 70, Gallén KL 1 sp 619. Knudsen KL 4 sp 654 f. Cf Taranger 1890 s 217, Joys s 67. Knudsen KL 4 sp 654. Beträffande Lagatun se ovan II exkursen med not 38. Se till detta GltL I, 9, 15. Taranger 1890 s 217 f. Kroon s 85.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=