133 urminnes tid landets kult- och tingssammankomster hölls.*’ Frågan om landstingsplatsens ålder och kultiska betydelse i förkristen tid är irrelevant i detta sammanhang, och kan lätt binda forskningen i ofruktbara romantiserande hypoteser. Mera väsentligt är, om landsting i historisk tid, sedan stiften börjat konsoliderats, hölls i anslutning till biskopssätet. Om biskopssätena tidigare förlagts till exempevis en kunglig gård men senare flyttats till landstingsplatsen —t.ex problemkomplexet Husaby-Skara —, är den slutliga fixeringen av biskopskyrkan intressant. När det gäller Danmark förlädes Skånes biskopssäten. Lund och Dalby, i omedelbar närhet av skåningarnas ting.' Båda orterna hade också anknytning till kungliga gårdar. Odense biskopsstad var landstingsort för Fyn, Viborg för Jylland.**. Själlands landstingsplats var Ringsted, medan biskopssätet förlädes till kungens Roskilde. Här blev sambandet mellan kungen och ärkebiskopen det utslagsgivande. Också Ringsted blev emellertid en i kyrkligt hänseende betydelsefull plats. Sönderjyllands centralort och Hedebys efterföljare var Schleswig, som blev biskopsstad. Ännu i Florensdokumentet och i inledningen till JylL 1241 kallas detta biskopssäte Hedeby. Biskopsstolen här skall ha upprättats redan vid mitten av 900-talet. Från åtminstone Knut den stores tid var Ribe ett centrum för myntpräglingen, och det kan givetvis antas, att orten därmed som exempelvis myntpräglingsorterna Lund och Sigtuna stod direkt under kungen. Borglum, som blev biskopssäte omkring 1060, torde ha varit en kunglig anläggning. Den betydande handelsplatsen Aarhus —som till namnet motsvarar östra och Västra Aros i Sverige — blev likaså biskopssäte.** Av landstingsplatserna i historisk tid blev samtliga biskopssäten utom Ringsted på Själland. Det är emellertid i och för sig naturligt, att Ringsted i detta fall fick stå tillbaka för just Roskilde. I Sverige fanns inte motsvarandekonkurrens mellan kungens residens och landstingsplatsen. Inte heller den danska orten Urnehoved, där landstingssammankomster för södra Jylland eventuellt har förekommit, blev biskopssäte, men den är dåligt belagd som landstingsort. Samtidigt var * Denna frågeställning anknyter till problemkomplexet kult — ting. Se ovan b. ^ Blomqvist s 19 ff, 52 ff. ” Rosén KL 10 sp 294. Både namnen har vi — kultplats, tempel — som led: Viborg, Odensx’i. Detta kan vara ett indicium för kontinuiteten mellan kristen och förkristen kultplats, cf nedan V 3 b, och för sambandet mellan kult och ting, ovan under b. Frågan år emellertid svåråtkomlig pä grund av en läng rad okända faktorer. Se till framställningen ovan Gallén KL 1 sp 618 i jämförelse med Rosén KL 10 sp 294.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=