131 fortsättningen av meningen —på berättelsen i Apg. 5 om apostlarna, som fördrevs från judarnas stora råd.^** Som nämnts avvisades enligt Adam också Adalberts utsända från svearnas tingsförsamling.'*' I samband med denna problematik måste också Gutasagans version av Gotlands kristnande refereras. Enligt källan komkristendomen till Gotland och möttes av motstånd från landet som kollektiv. Ordet land betecknar i gotländska källor gutarnas självständighet och självbestämmanderätt, konkret företrädd av landstinget. När tiden var mogen antog gutarna enligt GS almennilica kristen kult. Termen ifråga motsvarar lat. communi sentencia och populus unanimis och står som terminus technicus för landstingsbeslut.^*^ Uppgifterna i GS motsvaras på denna punkt av ett par kyrkliga diplom, där likaså landets självständighet och därmed frivilliga mottagande av den nya ordningen — liksom av sveakungens överhöghet — framhålls.^® Tingets roll i vikingatidens och den tidiga medeltidens nordiska samhällsliv motiverar dess befogenheter i frågor av kultisk art. För tingsplatsen som sådan tycks former av kultisk-rituell aktivitet kunna beläggas. Tingsförsamlingarnas viktigaste avgörande under den aktuella tidsperioden var frågan omövergång till kristen kult och sed i de olika landen. Som belägg för att tingsbeslut av detta slag ägt rum, kan man åberopa en rad omständigheter, i första hand bevarade kultbestämmelser i lagarna, i andra hand uppgifter i de berättande källorna. Dessa berättelser behöver var för sig inte vara historiskt riktiga men ger tillsammans uttryck för en sällsynt enhetlig grundtendens. Genom dessa grundläggande tingsbeslut blev den kristna kulten en del av landets lag. Detta utgör också delvis bakgrunden till tingets fortsatta betydelse när det gäller den kristna kyrkans utformning i de nordiska och inte minst svenska landen. Som redan tidigare framkommit fick detta givetvis viktiga konsekvenser när det gäller biskopens ställning i samhället. •'** Adam Schol 140, s 470: ”Nuper autem cum rex Sueonum christianissimus Anunder sacrificium gentis statutum nollet demonibus offere, depulsus a regno dicitur a conspectu concilii gaudens abisse, quoniamdignus habebatur . . Ovan not 26. GS 4: ”Siban gutar sagu erisna manna sipi pa lydu pair guz buj)! oc lerpra manna kennu tocu pa almennilica wipr cristindomj mip sielfs wilja sinum. vtan puang so et engin puang ])aim til cristnur. Sipan en menn orpu almennilica cristnjr pa gierj)is kirehia annur alandi. j. atlinga bo han var fyrstj. j DS 832 och 837. Cf nedan under e not 51: ”... ha;c terra sponte iugum fidei suscepit, Ecclesia: Lingacopensi se nullo cogente subiecit, tali conditione . ..” ” Cf nedan under e. »9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=