128 av den kristna trond® Lagbudet har direkta och ofta ordagranna motsvårigheter i gammalgermansk, anglosachsisk, norsk och svensk rättd" I dessa lagar utgörs utgångspunkten ofta av första budet i Dekalogen: Du skall inga andra gudar havajämte mig. I norsk tingsrätt finns beslut av detta slag i GltL,’®EidstL^®, FrtL^® och i senare lagsamlingar.-* De är i princip likartade de övriga här omnämnda bestämmelserna omny kult. Särskilt intressant är kanske lagbudet i EidstL, som har kvar mycket av rytmik, allitteration och t.o.m. rim från det muntliga lagsägandets —lagsagans —tid.*® För svenskt vidkommande finns ingresser om den kristna tron i de flesta lagar.2“ Större lämningar av ovan nämnt slag finns bevarade i UL —och HL —och GL. I båda dessa flockar återfinns allitterationen och rytmiken, vilket daterar dem till den muntliga lagsagans tid, före den skriftliga kodifieringen. Några skäl mot G. Hafströms antagande, att bestämmelserna somsådana härrör från själva kultskiftet, finns inte. Man måste dock hålla möjligheten öppen, att den bevarade versionen inte är den ursprungliga. Liksomvissa andra nordiska lagar saknar GL balkindelning. Motsvarande bestämmelse i UL ingår i kyrkobalken som flock 1.-® *• Grägas I, 7: ”Menn scolo trva a einn Gvfi oc ahelga meN hans. oc blota eigi heijjnar vtettir. pa blötar hann hei{)nar vacttir. ef hann signir fe sitt o|)rvm enn Gv|ii. ejia helgvm mavnnvm hans. Ef maSr blotar hei|)nar vsttir. oc uar|)ar ])at fiorbavgs Gar|) . . .” Tex Capitulatio de partibus Saxonia: 21 f, Liutprandi leges 84 — ovan not 14; .dEthelred V, 34 m fl —ovan not 15; GltL I, 1, 29, EidstL I, 1, 45, Sverre 79, GL 4, UL Kk 1. ** GltL I, 29: ”Blot er off oc kviftiat at vér scolom eigi blota heiSit gufi. ne hauga. ne horga. En ef mafir . . .” Cf GL 4, nedan not 23. Se även GltL I, 1. Wisloff s 105 f, Ericsson s 32. ** EidstL I, 45: ”Engi maSr a at trua. a finna. eSa fordteÖor. eÖa a vit. eSa blot. eSa rot. eSa pat. er til ha:iSins siÖar hoeyrir. eSa Iteita ser par bota.” Cf fr a Grägas I —ovan not 16 —och GL 4. Wisloff s 105 f. I detta lagbud återfinns liksom i UL och GL den ursprungliga allitterationen och rytmiken. Se nedan not 23 med där anförd litt. FrtL III, 15. Cf II, 5 och DI 40, där ärkebiskop östen vänder sig mot hedendomen. Tex Sverre 79. Cf Ericsson s 30 ff. UL Kk 1, GL 4, cf GS 1, 4. Hafström 1964 s 19 ff. Hafströmdaterar lagbuden till tiden för kristnandet och menar, att de återger ”den anglosachsiska kyrkorätt, som infördes av de engelska missionärerna på 1000-talet.” Se även Hellström 1968 s 31 f. 22
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=