127 kristna påbud en pang måste ha tillförts de gällande rättsreglerna — kristendomen måste ha blivit lagtagen. Med tiden samlades sedan de av lagtinget antagna bestämmelserna i kyrkliga frågor till kyrkobalkar, vilket kan beläggas i de flesta svenska landskapslagarna.''* Tingets roll vid den kyrkliga rättens utformning och tillämpning får ses mot bakgrund av tingsinstitutionens betydelse inom hela samhällslivet, däribland väl också i kultiska frågor. Av stor vikt när det gäller frågan om kristendomens lagtagande på tinget är de intressanta lämningar från m\'cket gammal tid, som återfinns i nordisk tings- och landskapsrätt. Det är här fråga om regelrätta påbud, att den kristna tron skall vara den gällande för lagsagan ifråga. Ingenting motsäger antagandet, att de traderats ända sedan den tid, då kristendomen för första gången påbjöds som lagkult. De bestämmelser, som bevarats, innehåller i regel dels förbud mot hednisk kult, dels påbjudande av kristen. Paralleller finns både i de s.k. ganunalgermanska lagarna'^ och i de anglosachsiskad'' Medan den äldre kontinentala och anglosachsiska rätten av allt att döma huvLicisakligen är nedslag av kunglig lagstiftning, är den nordiska en utpräglad tingsrätt, antagen på landstinget, tillämpad och gällande tör lagsagan. Detta utesluter inte kungligt inflytande. De nordiska kultbestämmelserna, som uppvisar stora, iblanti ordagranna överensstämmelser med de gammalgermanska och anglosachsiska, måste uppfattas som det naturliga resultatet av tingsbeslut när det räller kultskifte: Lämningar i landets lag, som förbjuder den gamla kulten och påbjuder den nya. Ett bra exempel på detta 1 den nordiska tingsrätten är Island. Här försvann hedendomen ur landets officiella lag vid ett alltingsmöte omkring år 1000. Kristendomen blev i stället tingets och landets kult och sed. Ett naturligt nedslag av detta alltingsbeslut är den bevarade bestämmelsen i Grågås om förbud mot hednisk kult och påbjudande ström 1949 s 64 11, I jonzon 1944 s 124 ff. Cl ned.tn 3 c not 3. Ncd.tn under c. " T ex Llutprandi leges 84. Die Gesetze der L.tngobarden s 248 ff: ”Si quis timoris dei immemor .td .trioliis .tut ad ariolas Simili modo et qui ad arbore, quam rustiei sanetiuum uocant. atque ad fontanas adorauerit, aut sagrilegium uel incantationis leeerit, similiter medi.vtatem pretii sui conponat in sagro palatio . . Även Capitulatio de partibus Saxoni.v 21 f. Die Gesetze des Karolingerreiches 3 s 6. Cf Widukintl 111:65 s 112 1. Tex inl till Alfreds lag, i överensstämmelse med första budet, ef Edwards oeh Guäruns lag, prologen, kap 2, .I thelred \', 34, l.X, Ixnut I, 1, II, .3, Northumbriska prästlagen 46—49, 67. Cf Taranger 1890 s 211 ff, Ericsson s 31, ovan 1 c med not 29.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=