126 lade akter.^ De band som omgav den centrala delen av tingsplatsen, kallades veband. Denna benämning återgår på ordet vc eller vi, som på flera forngermanska språk betyder helgedom eller kultplats.’* Exemplen skulle kunna bli ännu flera. Uppfattningen att kultskiftet i stor utsträckning formellt ägde rum på tinget är inte ny. Den går i första hand tillbaka på sagotraditioncn och på analogislut från alltingsbeslutet på Island om kristen kult. Tanken på tingskonversionerna har ibland satts ifråga, huvudsakligen med motiveringen, att sagornas källvärde är otillfredsställande. Själva samhällsuppbyggnaden kring ting och land torde i och för sig förutsätta lagtingsbeslut i denna fråga. Detta bestyrks av de överensstämmelser som finns mellan tingsdistrikten och de kyrkliga förvaltningsenheterna."* Detta hindrar inte, att åtskilliga kyrkor kan ha tillkommit före kristendomens lagtagande på tinget. Tvärtom måste ett tingsbeslut av detta slag uppfattas som den naturliga följden av enskilda kultskiften. De källuppgifter, som finns om förhållandena på Island, vidimerar helt denna uppfattning. Tingsbeslut om övergång från hednisk till kristen kult och sed nämns i sagorna och därför också i de äldre historiska undersökningar, som i stor utsträckning bygger på dessa källor. Tingskonversionerna sattes redan 1902 av S. Ambrosiani in i sitt organiska sammanhang: Det nordiska tingssamhällets uppbyggnad och funktion." I samma riktning talar de resultat, som Gerhard Hafström uppnått vid sina undersökningar av förhållandet mellan tingslag och ledungsdistrlkt å ena sidan och kyrkomenigheter å den andra, framför allt i Uppland. Här har överensstämmelser kunnat påvisas,'- vilket måste ses i sammanhang med de tidigare påtalade överensstämmelserna mellan stift och lagsaga och kontrakt och hundare-, härad eller treding."’ Att beslut om kultskifte fattats på tinget bekräftas fr.a. av förekomsten av lagbud i kyrkliga frågor i den äldre nordiska rätten. Denna var till sin natur tingsrätt, antagen av landstinget och gällande för lagsagan, tingslaget. De kyrkliga lämningarna i denna rätt visar, att Cf nedan V 3 d. Om helgande av ting och lysande av tingsfrid, se Maurer 1 s 26 f, Taranger 1890 s 297 ff, Holmgren Rig 1929 s 21 ff. Hovstad s 70 ff, Almquist 1942 s 61 ff, Ström 1961 s 42 ff, L Carlsson 1963 s 95 ff. ® Om vi — ve — som kultplats, se t ex Kolsrud s 43, O Olsen s 112 ff. \'eband nämns som band på tinget i t ex FrtL I, 4 och i Egil Skallagrimssons saga. Se Holmgren Rig 1929 s 21 ff, Wisloff s 17, OOlsen s 194 ff. Nedan V 3 c. Ovan 1 b. Cf Donner s 75 f, Pirinen 1968 s 181 ff. Ambrosiani KÄ 1902 s 19 ff. Hafström 1949 s 63 ff, 1964 s 18 ff m fl. Cf Nyländer s 126 f. Motsvarande förhållanden tycks kunna beläggas även i andra landskap än Uppland — se Haf-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=