115 hanlldmanncn — 4 000, mässthegnens —prästen —och världsthegnens 2 000 osv.'^ Även om bötesräkningen är annorlunda än tidigare, är bötesfördubblingen delvis med. Den ordning, som förekommer, är den traditionella: Kung —ärkebiskop —ealdorman, biskop m.fl. Enligt en senare hskr är däremot corl jämställd med ärkebiskopen, över biskop och ealdorman, vilket är en avvikelse från det äldre och ursprungliga systemet.’’’ Efter den normanniska erövringen tillfördes den engelska rätten en mängd nya ämbetsmän och titlar. Rättssystemet och förvaltningen omvandlades i mångt och mycket efter kontinentala förebilder.Trots detta återfinns också i Wilhelms lag det ovannämnda schemat. Under rubriken dc forisfacturis bestäms sålunda, att ärkebiskopen i Merciadistriktet skall ha 40 sol. Biskopen får 20 sol., likaså jarlen (greven). Baronens bot är 10 sol. och vilianens (ceorlens, sokmannens) 40 denarer.’’ Rangordningen och bötesfördubblingen kvarstår, medan i övrigt mycket förändrats. Feodal terminologi och nya strömningar har mycket påtagligt satt sin prägel på bestämmelsen. Språket är franska i stället för engelska. Den från norskt och svenskt område belagda parallelliteten mellan biskop och jarl i rättsligt hänseende återfinns alltså i anglosachsiska källor. I äldre engelska källor är biskopens värde samma som ealdormannens, jarlens föregångare. Undantaget från detta schema är kung Ines lag, där det allra äldsta belägget av ett rättsschema av detta slag finns. 1 efenna källa jämställs biskopen med kungen. Förhållandet mellan ealdorman och eorl (jarl) är viktigt i detta sammanhang. Den jarl, som kommer in i de senare anglosachsiska källorna, står uppenbarligen i sambancf med det nordiska inflytandet i England under vikingatid. Hans ämbete hänger samman med det nordiska jarldömct.'^ Han är inte identisk med eorlen i de tidiga kemiska lagarna. ’’ NorAlooJ.i laga 1—6 s 458 ff. Ibm 2, hskr Ld: ”.'hrccbisccopcs &corlc.s vvaTgild bi)) XV m. (Srimsa.” Cf Liebermann 1 s 460, asterisken, och 3 s 261, Nor<Meod 2 not 3. Liebermann menar, att detta tillskott inte kunnat komma in i ratten, förrän ”Eorl iiber den Ealdormann nächster Zeile gestiegen svar. . . kaum \or 1017.” Att jarlen fortfarande efter Hastings stod pä samma plan som lydbiskopen, under ärkebiskopen, framgår dock av kung Wilhelms lag, Lcis Willelmc, 16. Nedan not 77. Bestämmelsen i Nordfolkets lag saknar direkta motsvarigheter i andra lagar. Cf Pollock-Maitland 1 s 64 ff, fr a 88 ff. '' Leis Willelme 16, hskr Hk: ”Li ercevesque averad de forfeiture XL sol. en Merchenelahe e li eveske XX sol. e li queons (hskr L: comes) XX sol. e li barun X sol. e li socheman (hskr I: vilain) XL den.” ,Se o\an not 59 med där anförd litt. Även .^SC Thorpe 2 s 321 f. PollockMaitland 1 s 32 f. Harmer s 48, Barlow s 96 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=