114 ningen kung-ärkebiskop-biskop, ealdorman har en direkt motsvarighet i den ovan anförda bestämmelsen i FrtL, där kungen för landyuwi skall ha 3 marker, medan ärkebiskopen får 2, 5 och biskop och jarl I stor utsträckning kom den anglosachsiske ealdormannen under de danska kungarnas tid att identifieras med och ersättas av den nordiske jarlen. Med denna bestämmelse i Alfreds lag är vi därför framme vid de förhållanden, som kan beläggas i den svenska och norska landskapsrätten. Släktskapen och parallelliteten är helt ofrånkomlig. I en annan bestämmelse i Alfreds lag har ärkebiskopen på motsvarande sätt en särställning före biskopen och ealdormannen. Boten till ärkebiskopen uppgår här till 150 shilling, medan biskop och ealdorman får 100 shilling.'*’ Även om man har gått över till 10-talsräkning är proportionerna 2-3(-4) samma som i 12-talssystemet, där denna successiva stegring ofta utgör ett komplement till bötesfördubblingen, t.ex. i bestämmelsen om burgbryce —60-90 —och i ögL —6-9-12. I ^thelreds lag från omkring 1000 återkommer det 12-talssystem med bötesfördubbling, som vi känner från nordisk rätt. Förs talan mot en man i kungens rätt, är pantsumman 6 halvmark, dvs. 3 marker. Panten är när det gäller jarlens rätt 12 öre, likaså vid biskopens. Vid rättegång, som leds av den kungliga thegnen, är motsvarande belopp 6 öre."’ Med all sannolikhet är det det nordiska jarlämbetet som åsyftas, vilket kan antas bl.a. på grund av frånvaron av ealdorman, och genom att nordiska mynt används. Räkningen är cien typiska germanska — och nordiska —, 6 — 12 —24 öre, varav den sistnämnda summan är identisk med 3-markern. Jarl och biskop har liksom i Norge och Sverige samma rättsliga värde. Detta innebär, att parallelliteten — för att inte säga identiteten — är fullständig. Denna anglosachsiska lagbestämmelse, låt vara under viss påverkan av nordisk rätt, skulle lika gärna kunnat återfinnas i en svensk eller norsk lag, utan att bryta sammanhanget. Detta skulle också kunna gälla kungens thegn, som i egenskap av riksthegn kan beläggas i norsk rätt.’- Samma rangordning kan beläggas i den s.k. Nordfolkets lag, Norbleoda lagad'^ Enligt denna är kungens wergild 30 000 l)ri!)2sa, ärkebisköpens 15 000, biskopens och ealdormannens 8 000, holderis —norska FrtL XIII, 15. Ovan mod not 34. '* Alfred 15. ■' yEthelred III, 12; ”And .rt cynges sp.éco Iccge man VI hoalfmarc wodd & .rt eorles & biseopes XII oran wedd & a:t a:lcum l)egene VI oran wodd.” T ex FrtL IV, 53 och XIII, 15 — ovan med not 54. I det senare av dessa lagställen förekommer liksom i Avthelred III, 12 såväl kung, jarl. biskop som thegn, i samma ordning. I det förra nämns inte biskopen. Omdenna rättskälla, se Liebermann 3 s 260 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=