112 till de olika mindre kungadömena. I dessa land fanns i princip en kung och en biskop.Biskopens enastående ställning upphörde dels, när smaland delades i oftast två biskopsdömen, dels när de förenades under gemensam kung. Biskopen blev då en bland flera, vilket bl.a. framkommer i benämningen scire-hiskop.^^ I flera gammalengelska lagbestämmelser förekommer rättsliga värderingar av olika ämbetsmän av samma slag som i de ovan anförda svenska och norska lagställena. Redan i ./Ethelberths lag, som tillkom i början av 600-talet, finns exempel på denna värdering. Det gäller här böter för övergrepp mot kungens eller eorlens^'-^ egendom. Liksom i den svenska och norska rätten finns här den germanska 12-talsräkningen med bötesfördubbling 3-6-12 shilling. Denna är emellertid inte renodlad, utan den romerska 10-talsräkningen har börjat tränga in.**** I nära överensstämmelse med ögL Dr finns i denna lag bl.a. en bestämmelse, att den som dödar en man på eorlens gård, får böta 12 shilling.*** Mera intressant är emellertid Ines lag från 600-talets slut. Här stadgas, att den som strider i kungens hus förlorar allt sitt gods och hans liv står i kungens hand. Den som slåss i ett kloster får till detta betala 120 shilling. För slagsmål i ealdormannens hus eller i annan adelsgård är bötessatsen 60 shilling. Dessutom utgår lika mycket till kungen. Den somstrider i en skattepliktigs hus eller i bondens —gebiires —får böta 6 shilling förutombot till kungen.**- Listan är här ungefär densamma som i de nordiska lagarna: Den bofaste —ealdormannen (senare jarlen) —kungen. Dessutom tillkommer klostret, som tycks fungera som rättssubjekt. Bötesfördubblingen och 12-talsräkningen återfinns. Den senare är på ett för anglosachsiska lagar typiskt sätt kombinerad med lO-talssystemet. Cf ovan II 1 b. Detta ord finns bl a i Eadgar III, 3, 5:2, Knut II, 18: I —cf Barlow s 146 f — Northumbriska priistlagcn 12, Liebermann 1 s 381. Cf Taranger 1890 s 60 med not 3, 61 f, Barlows 96 f, 146 ff, 161 ff. Ordet eorl i dessa tidiga källor är inte likvärdigt med det nordiska jarl. Först senare under 900- och 1000-talen börjar jarldömet i nordisk mening tränga ut den anglosachsiske ealdormannen. Också för denna jarl används ordet corl eller curl. I äldre kentiska lagar, bland dem .dithelbert, tycks ordet beteckna aristokratin i allmänhet. Se R Schmid s 567 f, fr a s 568, Liebermann 2:1 s 64. Nedan med not 78—79. vEthelberth t ex 12—18 med språklig kommhos Liebermann 3 s 7. yEthelberth 13: ”Gif on eorles tune man mannan ofsla:h)), XII scilP gebete.” Cf ÖgL Dr 14, ovan not 34. Ine 6. 60
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=