110 stämmelsen är analog med hedersbotslagen i Dråpsbalken. Också här har den yngre 40-markersboten undanträngt bötessumman 12 marker. Samtidigt har jarladömet hunnit ersättas av hertigdömet.'*" Även i dansk rätt möter bestämmelser om hedersbot, pokka. SkL har flera stadganden om sådan. Här är bötessatserna annorlunda än de svenska och norska. I hedersbot till både kung och ärkebiskop skall erläggas 3 marker, till bonde i regel 2 öre.^^ Visserligen kan det vara intressant, att kung och ärkebiskop —båda enastående i Danmark — likställs, men när det gäller biskopens ställning är de danska hedersbotsbestämmelserna av mindre intresse. De svenska lagställen, som ovan nämnts, har ofta direkta norska paralleller, som i mångt och mycket dock tycks avspegla ett ännu äldre skede. Så kvarstår t.ex. 12-talsräkningen orubbad, och iarlen har ännu inte ersatts av hertigen. En bestämmelse i GltL om rettarjar manna måste ses i direkt samband med flocken omviturätt i västgötalagarna. I rättsbot får leysingi 6 öre, bonde 12, haulldman 3 marker, dvs 24 öre, länderman och stallare 6 marker. Jarl och biskop har båda 12 marker. Kungens rätt nämns också, men han har inte det dubbla mot Jarl och biskop.^** Här återfinns serien kung-biskop-länderman-bonde från VgLl. Dessutom kan stallaren och ländermannen beläggas. Släktskapen mellan dessa lagställen är ofrånkomlig.-’’" östgötarättens jarl, som inte nämns i viturrätten i VgL I, är i GltL rättsligt jämställd med biskopen under kungen. Dessutom finns alltså den germanska 12-talsräkningen med den ofta förekommande bötesfördubblingen vid straffskärpning.-’’' fullum sarum: |)a a:r ha:rtughans |)ukke niu markcer. §. 3. Nu uarpxr huggin |);t.’s hsrra man sum haua;r stallara ok stekara ok fiurathigi sa:ssa a sialfs sins kust. ])a a;r hans pukke siax markasr.” Se även UL R 13. Cf ovan not 38 med Åqvist s 352 f. Cf Tunberg 1945 s 283, E Hjärne 1947 s 25 ff, NoB s 81 ff. Rosen KL 6 sp 514. SkL 3, 122, 171—173, 175, 228. Bara i ett fall, ifråga den rätt till 3 marker i hedersbot —SkL 217. GltL I, 200: ”Nu a leysingi a ser.vi. aura, at einortSom rette . . . Boande .xii. aura . . . Haulldmaftr .iij. merer . . . Lendr maftr oc stallare .vi. merer. . . . Jarl oe Biseop .xii. merer . . . Hvervetna ))ess er mafir er ofundaÖr. a;(Sa lostenn. |)a a konongr .xv. merer a.*Hverr maiSr er hogg fxr. pa seal hann taea annan rett sinn oe hundraSe fyrr en armafir take.” Cf Boe KL 7 sp 561. Anmärkningsvärt är oekså, att enligt GltL I, 200 ”aller menn” skall ”taea rett efter feSr sinum”. Oekså i viturätten i VgL II | 13 förekommer en liknande bestämmelse. Ländermannens rätt är också här beroende av hans börd: ”oc eig a:r han lenöer at laghum varum. num fal)er hans (= GltL ”feÖr sinum”) a;r lender.” Det tycks alltså vara fråga om ett mera allodialt än feodalt ämbete. Cf ovan med i not 37 anförd litt. hor, har oekså bon- om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=