109 na höjning omnämns i ögL och har helt slagit igenom i SdmL och UL ifråga om hedersboten. Boten till kungen avser i ÖgL dråp på hans bryte i Upsala ho, en kungsgård inom Upsala öd. Motsvarande för bisköpens del är i lagen stafs ho oc stols, biskopsgodset.'**^ Jarlens bryte knyts på samma sätt till Rods ho, vilket är mera omdiskuteratd" Särskilt intressant är i detta sammanhang biskopens rättsliga jämställdhet med jarlen. Kungen står högre, medan lagmannen — eller länsmannen —får lägre bot. Uppräkningen av stallaren och stekaren, som nämns i bestämmelsen, ger associationer till den norska tingsrätten.'** Detta å sin sida ger ett visst stöd för antagandet, att lagmannen i enlighet med en hskr skall läsas som länsman eller möjligen ländermandDet är här också nödvändigt att ta hänsyn till västgötarättens bestämmelse om vitn. Den rättsliga rangordningen är här kung-biskopländerman-bonde.^'* Till skillnad mot ÖgL är jarlen utelämnad. Som den fortsatta framställningen visar, finns stora likheter med norsk rätt, vilket tidigare observerats inom forskningen. Det gäller inte bara omnämnandet av ländermannen.'*^ Påbudet från rodarätten om hamnplats — vilket återfinns i UL och SdmL —kan ge stöd för antagandet, att ÖgL Dr 14 ursprungligen talat om länsman i stället för lagman. Enligt denna bestämmelse skall alla rymma hamn för kung, biskop och jarl, samt för den förman kungen tillsatt. Ytterligare ett lagbud i ÖgL sammanställer biskopen med jarlen, under kungen. I såramål får nämligen kungen för konungs man 40 marker i pokkahot, biskopen och hertigen i motsvarande fall 9.'’** Be7:1 kvarstår den kungliga 12-niarkersboten. Enligt en senare bestämmelse i VmL M 17 har endast kungen rätt till pokkabot, 40 marker. Till 40-markersboten Äquist s 333 ff, 9-markersboten s 352 f. Nedan 4 b. Se t ex Tunberg 1945 s 280 ff, E Hjärne 1947 s 25 ff, NoB 1947 s 81 ff, HafströmLedung 1949 s 54 ff, Rosén KL 7 sp. 564 f. ■** Motsvarande gäller också ÖgL V 12:3 — nedan not 46. Biskopens stallare nämns i DL och västgötarätten —nedan 2 g. Cf HafströmLedung 1949 s 80. Vgl I J 5: ”Biskuparr a vitu firi kononge. ok Ixndxr ma|)a:r firi biscupi. ok bonde firi allum. pem.” Även VgL II J 13. Om ländermannen i VgL I J 5 och norsk rätt, se komm till SLL 5 s 145 f, not 42, Beckman 1924 s 65 f, Löfquist 1935 s 87, Andra: s 77. UL Kg 11:4, SdmL Kg 11:3. '** ÖgL V 12: ”Nu uar|)a;r kunungxs man huggin fullum sarum. pa a kunungarr pukka taka fiuratighi markxr . . . §. 1. Nu uarpa’r biskups man huggin fullumsarum pa a biskupa:r niu marka:r firi pukka taka. §. 2. Nu uarjjarr huggin ha:rtugha man »9
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=