106 mas. Men åtminstone i en del av de svenska landen torde tingsenheter på bygdelagsnivå, i storlek under hundaret och häradet, ha utgjort grundvalen för den kyrkliga socken- och kyrkoförvaltningen.'* Det organisatoriska samarbetet mellan kyrka och landskapssamhälle begränsas alltså inte bara till de stora förvaltningsenheterna, stift respektive landskap-lagsaga, utan kan beläggas också när det gäller de mindre distrikten och tingslagen inom samhället. Landstredingar och folkland fick bli grundval för de kyrkliga prosterierna och drogs senare åtminstone i Uppland in i den framväxande domkapitelsorganisationen. Härad (hundare) tycks i flera fall ha blivit förvaltningsdistrikt för biskopens ombudsman, prosten, och belägg finns att prostar uppträtt på dessa ting. Möjligen kan man mot bakgrund av förhållandena i Uppland tänka sig, att de kyrkliga prosterierna från början varit större enheter, folkland och landstredingar, och senare kommit att likställas med häradet och hundaret. När det gäller de minsta kyrkliga enheterna, socknarna, finns alltså tecken som tyder på, att samhällsförvaltningen spelat en viktig roll, så att mindre tingslag åtminstone på vissa håll fick ligga till grund för sockenindelningen. Sammanfattningsvis går på många punkter tingsindelningen av landen i mindre förvaltningsenheter igen ifråga omden svenska kyrkoorganisationen. Förhållandena har varit likartade i t.ex. England, Danmark och Norge. c) Biskopens ställning i landet Diskussionen om biskopens ställning under tidig medeltid har böljat fram och tillbaka. Än har han betraktats som landsfurste eller bondehövding, än som en kyrklig funktionär utan reellt inflytande på samhällslivet. När det gäller 1100-talet och framåt —den tid från vilken vi först får skriftliga källor av betydelse —kan man konstatera, att biskopens politiska maktställning måste ha varit betydande.-*^ De berättande källornas vittnesbörd är i detta sammanhang emellertid mycket subjektiva och otillförlitliga. De viktigaste källorna från den äldsta medeltiden när det gäller biskopens politiska och sociala ställning är olika lagar och förordningar. Man har ibland tolkat inledningsorden till VgLI som tecken på, att biskopens betydelse i Västergötland varit starkt reducerad. I denna strof nämns först Kristus, sedan alla kristna, kungen, bönderna och Nedan VII 2, fr a 2 b. Om relationerna mellan biskop och kungamakt och darmed frågan om biskopens ställning inomdet svenska riket se nedan under 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=