105 synod i Uppsala. Provincia motsvarar med all sannolikhet det gamla hundaret." På motsvarande sätt kom av allt att döma tingsdistrikten i Södermanland och Östergötland att bli förvaltningsenheter inomden kyrkliga organisationen. Prosterierna i Södermanland knöts till grupper av hundaren, som tillsammans torde ha motsvarat de uppländska folklanden. I Södermanland kan därför tre landstredingar spåras, som inom stiftsförvaltningen tycks ha likställts med Närke.I sin undersökning av förhållandena i Östergötland har H. Schiick kommit fram till att också här de kyrkliga enheterna i storlek närmast diocesen byggde på landstredingar, tre sexhäradsgrupper.’-^ Motsvarande var förhållandena på Gotland. Varje landstreding blev här förvaltningsområde för tredingsprosten." Vissa tecken tyder på att detta en gång var förhållandet även i Hälsingland, där med tiden de gamla landen Alir och Sunded jämte Medelpad och Ångermanland blev prosterier.'-’’ Möjligen kan detta ha varit fallet även i andra svenska land, men materialet är mycket bristfälligt. Ett landskap, där material i stort sett saknas, är Västergötland. De till Skarakyrkan knutna Värmland och Markerna —skogsområdena i Dalsland och mot norska gränsen — fungerade som prosterier, på samma sätt som Närke inom Strängnäsdiocescn.’'* Det har varit ett gammalt antagande, att häradena i Västergötland redan i äldre medeltid fungerade somkyrkliga kontrakt. Motsvarande kan beläggas från danskt håll, t.ex. Skåne, och från Norge. Detta kan för Norges del tydligt utläsas i benämningarna på de olika kyrkorna, fylkes- (folklands-), fjordings- och åttingskyrka, på motsvarande sätt somi t.ex. Uppland och på Gotland. Också mindre bygdelag, för Upplands del tydligen tolften, kan i viss utsträckning antas ha legat till grund för den kyrkliga organisationens uppbyggnad, som kyrkosocknar. Problemet är mycket omdiskuterat, och några enhetliga lösningar kan väl knappast åstadkom- " DS 1240: . . Jtem statuimus vt quelibct prouincia de tribus Fulclandis videlicet tiundia attundia & fiedrundia decanum habeat ruralem . . H Schiick 1959 s 210. HSchiick 1959 s 210. '■'* Ibm s 212 ff, fr a s 223. Till detta också Hildebrand 3 s 160, Härenstam beträffande Finnveden s 205, 257, 262. Inl till SLL 4 s LXXXIV ff, fr a s LXXXVI, H Schiick s 231 f. Se t ex GS 4 och 5. Inl till SLL 3 s XLVl f och s 278 not 16. Hälsingland var troligen från början tredingsindelat. Cf Friberg KL 7 sp 236 och ovan II 2 c Hälsingekyrkan. Cf Hildebrand 3 s 159 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=