103 Landskapskyrkan möter tydligt i de långa uppräkningarna av svcarikets beståndsdelar i SdmL och MEL och i parallellstället hos Snorre.- Ett ännu märkligare belägg finns i ett diplom från 1362 beträffande kungaval: Från alla biskopsdömen i Sverige har 12 män med sin lagman rätt att komma till Mora sten och välja kung.'^ Enda anledningen till att biskopsdömet nämns i detta sammanhang är, att det uppfattades som identiskt med lagmansdömet, det svenska landskapet. Detta samband låg dels på det rent yttre planet, så att ett biskopsdöme utgjordes av ett eller ett par land, dels på det förvaltningsmässiga, så att biskopen vid sin förvaltning blev beroende av landets förvaltningsorgan. I konsekvens med detta blev landstinget av oerhörd betydelse för biskopen, som kontaktpunkt med folket inom biskopsdömet och lagmansdömet i ärenden av rättslig och ekonomisk natur. Landets förvaltningsmässiga centrala forum blev ett förvaltningsorgan också när det gäller biskopsdömet.^ Landskapet fungerade i princip i äldre medeltid som en lagsaga, som tingsdistrikt för alla landsmän. Mot denna stora förvaltningsenhet svarade biskopsdömet, stiftet. Inom landskapet låg tyngdpunkten ifråga om landets förvaltning, juridiskt, militärt, ekonomiskt och administrativt på alla mäns ting, landstinget. Möjligen kan tinget en gång ha varit ett kultiskt centrum.'’’ Lagsagorna utgjordes i sin tur av ett antal mindre tingslag. De viktigaste är den landstreding —eller folkland —som kan återfinnas i flera landskap, samt de större tingskretsar, vars namn låter den militära funktionen stå i förgrunden: Härad, skeppslag, hundare. Inom dessa förvaltningsdistrikt fanns särskilda ting, hundares- och härads- - SdmL Add 1, MEL Kg 1, Hkr 2 s 109 f. Ovan II 2 b med not 43 och 45 och III 1 a med not 7 och 9. Cf FMU695 —nedan not 3. FMU 695: ”... sa:rdeles for thy at aff allom biscops dömom j Swerike agha men met therra lagmanne til Mora stens at koma oc thxr konung at wxlia vpa aldz almoghens wxgna. Oc nw medhan österland tha;t xr eth biscops dome oc eth lagmanzdöme . . .” Även DS 6584. Jfr SdmL Add 1:2. En bestämmelse att tolv män från varje biskopsdöme skall samlas och välja kung finns också i norska GltL I, 2. Flär kan emellertid förhållandena ha varit annorlunda, eftersom de norska biskoparna enligt källorna har haft en betydligt mera framträdande roll vid kungatillsättningen än de svenska. Biskoparna har på detta område i det norska materialet delvis samma funktion som lagmännen i det svenska. '* Nedan 2 c, d, e, f, g, IV 1 b, 2 b, V 4, VI 4 c, VII 2 b. Till detta Dovring 1953 s 78 ff, Rosén 1962 s 127 ff, Kveseth s 325 ff, fr 353 ff, Hafström Die altschwedische s 443 ff, Söderlind HT 1968 s 102 ff, Liedgren KL 10sp 236 ff. tolff a s
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=