102 na handlar omkungens och biskopens välde. Kungen har fått sitt välde av Gud och skall använda det i hans tjänst i världsliga angelägenheter, biskopen på motsvarande sätt i det andliga. Tillsammans skall de förvalta sina välden så, att Guds sak främjas, till folkets fromma.-^ Den fornnordiska terminologin uppvisar alltså inga skillnader när det gäller biskopens förvaltningsdistrikt i relation till det förvaltningssystemsom redan var uppbyggt i samhället. På samma sätt somkungen jarlen, lagmannen etc. uppfattas biskopen somensam förvaltare av sitt område i de angelägenheter lagen närmare reglerar. b) Landskapssamhället och den kyrkligaförvaltningen I det förra huvudavsnittet i denna undersökning framhölls, att de medeltida svenska biskopsdömena successivt växte fram på de svenska landens och lagsagornas grund. Så långt man kan följa den kristna kyrkoorganisationen tillbaka knöts biskopen och därmed stiftsindelningen till bestämda folk och land också i Sverige. När sveariket framträder i historien utgörs det av ett landskapsförbund, ett antal tidigare självständiga land (landskap) under gemensam kung. Den kyrkliga organisationen anknyter till landskapssamhället i stort. Även om inte varje landskap utgjorde ett eget biskopsdöme, fungerade de övriga stiften som ett förbund av olika landskap, som tillsammans utgjorde stiftet. Skaradiocesen bestod exempelvis av Västergötland, Värmland och Markerna, Strängnässtiftet av Södermanland och Närke etc. Det är ett historiskt faktum, att biskopsdömet växte fram ur det svenska land(skap)et. Ännu idag är den nära anknytningen mellan stift och landskap ofta fullt skönjbar. De samtida källorna under medeltiden uppfattade detta förhållande som en självklarhet. Ett exempel på detta är lagmans- och biskopslängderna i hskr B 59.' Lagsagan och biskopsdömet uppfattas här som identiska — även om biskopsdömet i själva verket omfattade även andra landskap —och västgötarna är i juridiska frågor lagmannens, i kyrkliga frågor bisköpens undersåtar. Det som skiljer biskopen från lagmannen är hans arbetsuppgifter. Även biskopen har en viktig funktion att fylla Ifråga omde kyrkliga bestämmelserna i västgötarnas lag. Den nyere Bjarkörätt II, 2 NGL 2 s 193: ”Nu af |)ui at gutSs miskunn ser til l)ess myckla |)orf . . . Ero |)esser tvaeir — Guds ombudsmän —annar konongr en annar byskup. hxvir konongr af gufii verallect valld til veralldlegra luta. en byskup andlect valld til andlegra luta ... ok kennazt ui(S sik at jixir hava vald oc ifirboM af sealfum guÖi en aeigi af ser . . .” Cf Ericsson 1967 s 25 ff. Lagstället bär tydliga spår av kyrkorättslig påverkan. 1 Vgl IV 14 resp 16.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=