93 sig ha varit en uppsamlingscentral av den typ, som genom en liknande anläggning på Öland, Sweaboth, visar sig ha tillhört den forntida och tidigt medeltida kungliga domänförvaltningen i götalandskapen”. Tolkningen har ifrågasatts och är helt hypotetisk.'**’ Genom bristen på material kan man inte vänta sig att finna källbelägg, som i en eller annan riktning löser tunaproblematiken. Dessa tecken på tunans roll inom ledungs- och beskattningsväsendet och rättsförvaltningen har bevarats genom tillfälligheter. De kan inte anses ha löst eller ens i stort hyfsat frågeställningarna, även om de pekar i en bestämd riktning när det gäller ett par av tunalokalerna. De övriga tunornas tystnad kan emellertid inte tolkas i motsatt riktning. Genom Ståhles och Lindquists iakttagelser finns stöd för arbetshypotesen att tunor i Svealand och Norge på motsvarande sätt som i England kan ha varit kungliga förvaltningsgårdar. Det finns också tecken på att även andra tunalokaler skulle kunna ha varit kungliga gårdar.Fortfarandeär dock parallelliteten med förhållandena i England det bästa stödet för tanken på att vissa tunaorter varit centrala förvaltningsgårdar också i svenska hundaren, ägda av kungen eller eventuellt av sådana stormän, som själva förvaltade hundaret. Den gamla tanken på tunan som kunglig gård eller ledungscentraL* kan knappast anses satt ur spel genom Holmbergs undersökning, som en arbetshypotes bland flera men som en arbetshypotes som har påvisbara fakta att stödja sig på. Som Holmberg påpekar torde det däremot vara felaktigt att konstruera upp en teori, som i sig systematiserar och för samman alla tunalokaler i landet till en enhet. Alla tunaplatser har säkerligen inte haft samma funktion. Norden Fornvännen 1933 s 276 ff. Mot detta Holmberg s 227 f. Sigtuna (efter Fornsigtuna) tycks otvivelaktigt ha haft ett dominerande kungligt inflytande — ovan 2 c Sigtunakyrkan. Tuna i Sevede i Småland omtalas först som kungsgård, H Schiick 1959 s 321 f, Holmberg 238 f, om Tuna i Hjälsta socken, ovan med not 37. 1 Håtuna Håbo socken fanns en kunglig gård (Håtunaleken). Även Frötuna i Håbo-Tibble, Holmberg s 150 f. Tuna i Stockholmsnäs socken, Holmberg s 151 f. De tre sistnämnda tunalokalerna nämns i diplom från hertigarna Eriks och Valdemars tid och torde ha ägts av kungaätten. Krongods har sannolikt också funnits i Tuna, Yttersclö och ev i Hälsingtuna (ovan 2 c). I övriga fall råder genomgående tystnad på denna punkt, vilket inte hindrar att också andra tunaorter kan ha ägts av kungen. En intressant omständighet är att flera tunanamn direkt eller indirekt sammankopplas med guden Frö eller Fröja: Frötuna i Medelpad, i Uppland-Lyhundra, Rasbo, Håbo-Tibble och Frustuna i Södermanland. Sammansättningar med Frö finns också i anslutning till Stora Tuna i Dalarna. Ullentuna ligger i Fröby, ett annat Tuna finns i Frösunda socken m m. Den egendom som före kristnandet helgats åt guden Frö förvaltades enligt en i sagomaterialct återgiven tradition av just kungen som LJpsala öJgods. Se referatet hos Holmberg s 9 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=