84 I övriga fall finns biskoparna omnämnda i berättande källor från andra länder. De engelska biskoparna i Norden återfinns exempelvis bara i fornnordiska berättande källor, i nordiska legender och i tyska berättande källor, i första hand Adam. Här föreligger alltså en fundamental skillnad Ifråga om materialet. Denna skillnad gör, att man måste fråga sig, om inte också de engelska m.fl. biskopar, som ovan karaktäriserats som biskopar på tillfälligt besök eller biskopar i kungens följe, i själva verket också de varit vigda och ordinerade för bestämda nordiska folk, fast vi i avsaknad av källor från deras hemland inte vet vilka. Detta så mycket mer somsamtliga i Adams krönika omnämnda tyska missionshiskopar i Norden förknippas med särskilda biskopsdömen bland de nordiska folken och de yngre legenderna också låter de engelska biskoparna verka inom avgränsade folk och biskopsdömen. Ansgar ordinerades somärkebiskop för de nordiska folken, svearna, danskarna och norrmännen, och for dit som både missionär och biskop. Motsvarande ordination fick också hans efterföljare på ärkebiskopsstolen, även om ordinationsbreven med tiden blev utförligare och ärkebiskopsdömet mera preciserat. Samtidigt börjar också folken inom detta väldiga område att i källorna uppträda som suffraganbiskopsdömen med egna biskopar, ordinerade av ärkebiskopen. Adam namnger genomgående i samband med 1000-talsbiskoparna i Norden och Sverige deras biskopsdömen. Detta gäller även de av honom kända 900-talsbiskoparna: Han bygger här med all sannolikhet på äldre förlagor, ordinationsbrev och muntliga uppgifter. Adam kan t.o.m. redogöra för biskopsdömet för vissa av de engelska biskoparna i den danske kungens följe under 1000-talet, vilket ytterligare talar för att samtliga biskopar i Norden under missionstiden haft fast ordination för bestämda biskopsdömen, även om vi delvis saknar källbelägg. Att sedan biskopsdömena från början var stora och så småningomuppdelades i sina mindre beståndsdelar, folk och landskap, ligger i sakens natur. Redan från 1000-talets början var Sverige uppdelat i mindre biskopsdömen, vars biskopar ordinerades av ärkebiskopen. Vissa tecken tyder på att både engelska och tyska biskopar kan ha funnits för samma folk, ordinerade från sina respektive hemland. Det bästa materialet har vi när det gäller de tyska biskoparna. Var och en av dessa biskopar kan bestämmas till namn och till ett speciellt biskopsdöme och biskopssäte — låt vara att vissa av dessa stift är problematiska. Uppfattningen, att den äldsta kristna tiden i Sverige skulle ha kännetecknats av biskopar utan fast ordination, utan biskopsdöme och utan biskopssäte, står i strid med den kyrkliga politiken. Denna tanke beror
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=