82 lioa l)etyj4a(le. alt deras aiitecessorer lör leslanienlels godkännande . aljeropal. alt ständerna skriftligen anhällil oin det. Förnloin att det ieke anstod nägon att l)etvivla kungens goda oeh nyttiga intentioner, liade han, som forna tiders exempel visade, riitt att förordna om rikets styrelse. Han luide gjort det med välbetänkt mod och fnllkomligt förstånd samt underrättat en del av radet. Oaktat man funnit, att ett oeh annat fiirsiktigt him- ])ats till dävarande omständigheter, kunde ingen pasta, att det stred mot Sveriges lag »in fnndamenlalihns». På grnnd hiirav samt jia grnnd av den viirdnad man var skyldig salig kimgim. hade horgarslåndel enhälligt menat och arbetat hir att testamentet oryggligen sknlle hållas. Ståndet kunde därhir IVir sina personer ieke annat än iinska, att fiirändringen aldrig hade gjorts. Att säga att Knngl. Maj:t handlat mot lag. ed och förordning var en förmätenhet. som stred emot Giuls ord »som klarligen hjnder. att man på sadant sätt icke ma rtira Herrans Smorde». Sadant tal kunde icke föras av nägon ärlig man och redlig patriot. Bönderna htinftillo, att de icke skulle tillräknas något i denna sak. då del var nogsamt velerligt. att deras då ])å riksdagen varande medhröder. fastän de varit hårt hotade, enständigt kriivl. alt testamentet sknlle följas. Trots att de icke kunde styrka det med särskilda protokoll, eftersom sådana hland dem »enfaldige folk» aldrig särskilt Inillos. betygade de andras protokoll, all detta var sant. De tackade Knngl. Maj:t tVir alt de fått tillfälle att visa sin oskntd. Med hjärtans missnöje och bedrövelse hade de finnnmmit med vilka svåra expressioner och ftirgripliga ord. »de som i ]n'olokollet därför slå nämnda», hade förhrntit sig. Hela ståndet tog avstånd härifrån. Den eller de som gjort som protokollen, särskilt adelns visade, hade som inga ärlige och rättsinnige patrioter talat och borde också plikta därftu’ androm till varnagel.'^'* ItEARBETXlNGEN AV STAXDENS SVAR 15T2—16 12 Redan samma dag den 15 december (iversände konungen standens svarsskrivelser till rådet fch’ yttrande om ärendets fortsatta heOni (len .siir.skilda .svarsskrivcl.se som konungen infordrade av rådel. se ovan s. 80 not 27 samt referatet av rådets framstiillning ovan s. 74 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=